Cirkus Anna

För info

2012-01-10T17:42:00.001+01:00

Kom att tänka på en grej igår. Ibland bloggar jag om min "förbannelse"
och att jag är sjuk men skriver inte ut exakt vad det är. Anledningen
till det är inte att jag på något sätt skäms över det, i mina tidigare
bloggar har jag skrivit öppet om mina problem. Dock har jag märkt att
det finns människor som har fördomar och har utnyttjat det faktum att
jag är sjuk för att vara elak och för att vinna "poäng". Därför
skriver jag inte ut det här, inte just nu i alla fall. De som behöver
veta, de vet. Och ni som vill veta får fråga när vi ses.

Bild: Lambert. Han var med mig under mina första vändor på sjukhuset.
Bästa lammet i världen.

Hej allihopa!

2012-01-09T16:48:00.001+01:00

Okej allihopa, nu är jag frisk. Min blåsa är fortfarande alive men nu kan jag äta i alla fall. Igår innan jag la mig så var jag så himla lycklig men så lyssnade jag på Melissa Horn och blev alldeles.....nerra. Men gud, man undrar ju vad hon varit med om?! En hel skiva om olycka? Var debuten lika ledsam? Diskutera.

Idag har jag ägnat mig åt diverse jobbsökaraktiviteter. Asnära att jag hamnade på P3 Guld men så blev det inte så och ja, det är ok. En är för gammel för å ränn' rônt.

Har ni tänkt på att det är tjugondag knut på fredag och att man ska gå Knutgôbb då?

Det här är jag och min bästis Mattias. En gång var vi på kräftskiva . Bilden har inget med texten att göra.

Gud hjälpe

2012-01-05T23:48:00.000+01:00

Det här året har inletts sådär. Man kan säga att jag legat halvdäckad i en mystisk sjukdom som inneburit yrsel, ont i varjskallen, halsont & den största blåsan i munnen jag haft. Kan inte äta fast föda, bara soppa. Ligger mest och surfar. Har läst mycket om fallet med den kidnappade 25-åringen och vet så mycket om de misstänkta gärningsmännen & offret att jag borde skämmas. Älskar brott & mysterier.

Sedan visade det sig att Holgerinho, min favorit i HIF, inte kommer förlänga. Jag grät typ lite för jag hade tänkt köpa matchtröja och allt under året. Kul grej att en kompis hade träffat Holger på guldfesten och hälsat från mig. Han bara "hon igen? Är hon här?" är väl den enda som tycker Holgerinho är bra och är hans enda fan. Jaja. Nu ska han spela i New York Red Bulls med Thierry Henry som lagkamrat och Hasse Bakke som tränare. Kul ändå!

Igår var jag ledsen och nedstämd. Funderar ofta på att radera mina konton från Fejan & Twitter eftersom jag får sån ångest av att läsa vad andra människor gör. Jag jämför mig med vad dom har och inser snart att jag inte är den person jag önskar att jag varit. Åren går och jag har fortfarande den här förbannelsen som jag måste leva med hela livet. Det gör mig så uppgiven. Varför kunde inte jag bara få vara som alla andra? Varför var just jag tvungen att få den här skiten?

Men så vaknar jag dagen därpå. Dricker kaffe. Och dagen går.
Mitt liv blev det här. Det kunde varit mycket värre.

Bild: Jag vid ett annat tillfälle.

Betyg på filmer jag sett under 2011

2012-01-02T18:18:00.000+01:00

Okej, här är de flesta filmer jag sett under 2011. OBS att det även innehåller filmer som jag sett om.

Varsågoda för viktig information.

Upp 5/5
Eternal Sunshine 4/5
Toy Story 2 4/5
Seven 4/5
Tillbaka till framtiden 3/5
Tillbaka till framtiden 2 3/5
Eclipse 2/5
Planet 51 4/5
Million Dollar Baby 4/5
Social nerwork 3/5
Scott Pilgrim vs. The World 2/5
King's Speech 5/5
Gremlins 5/5
Cocoon 4/5
Gremlins 2 3/5
Super 8 3/5
Megamind 4/5
The Green Hornet 2/5
The kids are all right 3/5
Sherlock Holmes 3/5
What's love got to do with it? 5/5
Scre4m 2/5
Stand by me 4/5
Rango 1/5
The Next three days 4/5
The Adjustment Bureau 3/5
Crazy Stupid Love 4/5
Goonies 3/5
Nightmare before Christmas 3/5
Black Swan 5/5
Hur många lingon finns det i skogen? 3/5
Trolljägaren 3/5
Stekta Gröna Tomater 4/5
Tintin 3/5
Harry Potter 3/5
Ensam Hemma 4/5
Hangover 2 3/5
Bridesmaides 3/5
All good things 2/5
Sherlock Holmes - Game of shadows 4/5

Uppdatering!!

2012-01-02T13:00:00.000+01:00

Så blev 2011 plötsligt 2012 och oj så mycket som hände under det här året!

Min stundentbästis Xlinda blev mamma till Matteo, jag sa upp mig från ICA, flyttade till Malmö, skrev lite och fick betalt, slutade på Poplight (eventuellt borde jag med facit i hand INTE ha gjort det men men), åkte till Borlänge och intervjuade artister för tidningen Peace & Love Magazine, HIF vann allt (alla utom AIK:are kallar det trippeln) jobbade några veckor i Sthlm och firade jul i Helsingborg. På julafton var det 10 grader varmt och jag hade skinnjacka.

Nu är det plötsligt nytt år. Som det ser ut kommer jag varken gå på P3 Guld eller Melodifestivalen i år och det känns bara så himla konstigt. Inte för att P3 Guld egentligen är så jävla kul, let's face it, det är ju inte direkt mina kompisar som är där utan bara kändisar. Slutar oftast med att jag står ensam i ett hörn och glor på folk som jag inte känner. Typiskt att man ska vara bonnjänta från Värmland men okej.

Vi har i alla fall äntligen fått i ordning i vår lägenhet och i mellandagarna var vi tre gånger på IKEA. Föreställde mig att det var min version av skärselden. Blev osugen på att skaffa barn, kollade istället på kattungar på www. Alltså, ge mig en brittisk korthår anyone!!

Under 2011 har jag även betygsatt i princip alla filmer jag sett. Har missat några så den är inte komplett. Kommer i ett annat inlägg.

Detta om detta.

Så går ett liv och kommer aldrig åter

2011-12-09T00:14:00.001+01:00

Går omkring och är helt apatisk och likgiltig inför livet. Vaknar. Går upp. Dricker kaffe. Borstar inte håret. Sitter i pj's till klockan slår 15. Tittar ikapp på serier. Kollar jobb. Handlar julmust och choklad.
Livet ska på något vis pågå och jag vill inte vara en del av det. Jag vill mest sitta i soffan med Lambert tills jag fyller 86 år.

Läser bloggar om alla trettioåringars liv med unge och man och flådigt jobb. Baka kaka, fakturera, äta finmiddag, vardagslyxa, unna sig, julstressa.

Vardagslyx för mig är att orka duscha. Det gör jag sällan. Så jag badar istället. Ligger en timme tills vattnet blivit kallt. Lyssnar på Pop & Politik och inbillar mig att jag på något vis ska kunna bli nån jävla smartass kulturskribent. Men det blir jag inte.

Ja, så går ett liv och kommer aldrig åter.

Jag.

Nu vänder vi blad

2011-12-06T19:29:00.001+01:00

Jag är inte längre kvar på Nyheter24. Anledningarna till det håller jag för mig själv just nu.

Är alltså hemma i Malmö och husfruar mig. Förbereder julen. Kanske ska jag baka lussekatter? Koka knäck? Ischoklad?

Annars pillar jag med en ny hemsida där jag ska försöka samla mina texter i nånslags portfolio, kanske en lite mer officiell blogg. Den här bloggen är ju typ privat och inget jag vill trycka på visitkortet om man säger. Hehe.

Detta om detta.

FÖRSTA HATKOMMENTAREN!!!!!

2011-11-29T19:10:00.001+01:00

På Nyheter24 får vi en del kommentarer under artiklarna och det är flera som inte är direkt snälla. Jag fick min första hatkommentar i veckan. Den var under min glimten-i-ögat-artikel om Värmländska The Hills. Här är kommentaren i sin helhet.

Sjukt värdelös artikel... någon gammal värmlänning som fått lite mycket luft under vingarna och lyckats få jobb på *famfar* nyheter24 hahahah... Du kan byta ut Karlstad och Värmland mot Stockholm eller vilken stad i Sverige som helst så jag tycker att du helt saknar poäng. Well, du jobbar jo trotts allt på nyheter24...

Jag visade artikeln för min kloka kollega Emma som sa att jag inte skulle läsa kommentarer och att det oftast är nån man känner. Och vet ni? Det tror jag också. Nån bitter jävel som sett att jag fått nytt jobb, bor i Stôckhôlm och sådär. Du läser troligen min blogg och är inne på min Facebook. Jag har en hälsning: Det stavas TROTS.

Varsågod.

MVH

Gammal värmlänning.

Hembygda.

Svart söndag

2011-11-27T21:40:00.001+01:00

Har haft en överjävligt dålig dag. Har gråtit i timmar, haft panikångest och längtat hem så oerhört mycket. Blir nog Malmö varje helg framöver eftersom jag måste få vara hem-hemma och vila.

Gårdagen var rolig men borde inte ha följt med ut. Hade ju feber i kroppen och hade ätit dåligt. Och dessutom tog jag, mitt dumma fanskap, inte kvitto på taxiresan, något som jag ALLTID gör annars, så nu har jag ångest över hur mycket de drog egentligen. Var så trött och lullig att jag inte kollade så noga. Typiskt.

Har pratat med mamma femtielva gånger idag. Trycket över bröstet lättar inte och nu ska jag försöka sova bort det. Har inte skaffat nya sömnisar eller Sobril vilket gör att det är svårare att få trycket att försvinna.

Hoppas att jag mår bättre i morgon.

Lördagsinlägg

2011-11-26T17:29:00.001+01:00

Okej så lyssna. Max bryter av nyckeln i grinden hemma i Malmö. Jag är i Stockholm. Personen med extranyckeln har stängt av telefonen och allt är kaos. Efter att ha pendlat mellan panik och vansinne så beslöt vi oss för att lägga slantarna på en låssmed. Det var antingen det eller att stackars Max skulle ta bilen till Stockholm. Så jäkla typiskt att sånt händer när en av oss är ett halvt land bort.

Ikväll ska jag göra stan. Eller "bytur" som man säger på norska varför man nu skulle vilja göra det. Jag har vetat om att jag ska stanna här hur länge som helst men inte planerat något så idag hade jag lite sådär panik över att jag är Stockholm en lördag utan nån plan. Matilda hade tyvärr fått förhinder så bidde ingen lördagsbira med henne. Men så kom jag ju på att en av mina lärarklasskompisar (detta att jag ändå har en lärarexamen - hur sick?!) och en av de roligaste människorna jag någonsin känt, bor här. Hon bor typ fyra hållplatser bort så ja, vi ska dricka vin och ev. gå ut. Jag håller det där med utgång lite öppet eftersom jag hade feber igår.

Idag har jag transkriberat en E-Type-intervju och varit på Systemet. Är ju sån latmask att jag aldrig orkar med nånting. Dessutom tyckte jag att löningslördag 1:a advent var anledning nog att hålla mig i det här trygga området (som jag för övrigt älskar, hade lätt bott här om livet sett annorlunda ut).

För övrigt så tycker jag att kvällens Så mycket bättre är ap-bra. Jag älskar Wiehes version och Tomas Ledin är också överraskande bra. Och såklart Laleh.

Jag & Nattis på min 25-årsfest i Karlstad.

Duåjag

2011-11-26T12:00:00.000+01:00

Är egentligen emot såna här smöriga inlägg. Det äckligaste jag vet är att läsa bloggar som skriver om hur kära de är i sin kille. Man bara: MEN TUR ATT NI ÄR IHOP DÅ!!!!!! Allt sånt bottnar i nån osäkerhet och ett bekräftelsebehov som ju är sjukt. Dessutom - det är ointressant att läsa.

I torsdags var jag på ett event med min twitterfriend Frans och han sa att han inte hade fattat att jag och Max var ihop. "Ni skriver aldrig till varann". Nä, varför ska vi göra det. Vi bor ihop och jag har hans nummer. Ingen idé att skriva strunt till honom på Twitter (även om det såklart sker men verkligen inte ofta).

Det jag vill säga är: Jag saknar dig Max och jag vill gärna ha falafel från Mix när jag kommer hem. Puss.

Enda kända bild som finns på mig och Max.

Dagboksinlägg

2011-11-25T22:28:00.001+01:00

En liten lägesrapport från mitt Stockholmsjobb.

Jag jobbar på ett kontor som ligger på Stureplan, kl 7 kommer jag dit och well, det är meningen att jag ska knalla hem kl 16. Typ ingen gör det. Man stannar alltid 30 min - 1 tim extra för att fila lite på den där texten eller göra en sista research eller ringa en sista gång.

Jag trivs bra, alla är snälla mot mig. Men oj som jag saknar Malmö och min lilla familj! Min Max och min Lambert. Just nu bor jag i hörnan hos Elin och det funkar. Men jag längtar hem otroligt mycket. Eftersom det kostar runt 1000 kr att åka hem så beslöt jag mig att stanna här i helgen, spara lite pengar, gå i affärer eller något sånt. Men vad tror ni händer? Jo, den här jäntan får en av sina berömda febertoppar och i morse när klockan ringde kl 05.30 hade jag sån huvudvärk att jag ville dö. Kallsvettig och stapplade jag upp, tog mig nån Panodil och hoppades att det skulle gå över. Vill ju såklart visa mig duktig och ambitiös och jag vet att vi lider av personalbrist på nöjet. Hoppades kunna komma in lite senare men det gick inte. Stannade hemma. Tur att jag kan jobba hemifrån i alla fall. Har kollat på morgondagens Så mycket bättre och skrivit någon artikel om det som kommer upp i helgen.

Nu mår jag i alla fall bättre och har bestämt mig för att "göra stan" i morgon. Eftersom jag hittar så dåligt så åker jag till Stureplan och utgår därifrån. Vet att Biblioteksgatan har en mängd fina butiker som jag vill grotta ner mig i. Tycker inte om att shoppa men när jag gör det så gör jag det helst ensam eller med mamma. Fina mamma förresten. Hon oroar sig så mycket för mig. Ringer varje dag och messar och har sig. Så har hon inte varit sedan jag gick i gymnasiet. Men det är fint att jag snart fyller 29 år och fortfarande är mammas flicka.

Hur som helst.
Den här veckan har jag bland annat:
- Intervjuat Christer Sandelin
- Kollat upp om Solsidan - Ove är plagiat
- Hånat Värmland lite

I morgon ska jag förhoppningsvis dricka lördagsbira med Matilda som är praktikant på Nyheter24. Hon har bland annat skrivit det här fina repet om Villa Vänge.

Nu måste jag sova. Somnar alltid runt 22 nuförtiden. Nu är klockan snart 00 så ni fattar min tröttma va?

The truth is out there

2011-11-04T00:45:00.001+01:00

Så efter att ha tänkt lite, pratat med Max, räknat på resor osv. så kom jag fram till följande: Jag tackar ja till viket på Nyheter24. Det var inte helt enkelt men jag vet att jag kommer få en grym erfarenhet och Elin är en bra chef. Detta kommer bli bra. Jag börjar den 15/11 och det sträcker sig i en månad så länge, sedan får vi se. Jag kommer åka hem till Malmö så ofta jag kan , det vill säga varannan helg. Bokade precis flygbiljetter för 1600 kr så man vet ju vart lönen tar vägen. Oavsett vad så är jag oerhört exalterad inför detta nya jobb. Kommer kanske vara som Monica Z sa - "Ett lingonris i ett coctailglas". Haha. Skojade.

Jahapp. Detta om detta.

Så här ärtig skulle man va.

Läget

2011-11-01T23:07:00.000+01:00

Det händer mycket i Anna-livet nu, sånt jag inte kan prata om och så vidare. Så jävla tråkigt men så är det. Inget hemligt projekt eller något sånt spännande utan mer...känslomässiga slitningar, yrkesmässiga kriser, söka jobb, fila CV, vad vill jag, mer sånt. Så det jag kan prata om är att jag befinner mig i en sjuk obalans just nu. Pendlar mellan stress, sorg, ilska, skrattanfall...ja, ni fattar. Är så trött på att aldrig riktigt veta om jag mår bra eller dåligt, att hålla ställningarna i livet. Svårt för mig att leva normalt. Behöver rutiner.

Men på lördag ska jag se HIF igen. Cupfinal på Olympia. We're gonna kick som serious Kalmar-ass.

Hur trötta är ni på den här bilden? Ärligt?

En sockerbagare här bor i staden

2011-10-20T22:29:00.001+02:00

Den senaste tiden har jag börjat baka. Vet inte riktigt vad det säger om mig och det här tillståndet jag befinner mig i nu men så är det i alla fall. Jag har bakat bullar ett par gånger med hyfsat resultat. Igår bakade jag bananbröd och...well, det blev inte helt lyckat. Ska testa igen i morgon men då ett annat recept, den här blev nämligen lite för fet tyckte jag. Men jag tror att jag nog gjorde fel på något vis eftersom den ser så fluffig och fin ut på bilden.

Återkommer med rapport i morgon om hur det går med det andra försöket.

Om Bron

2011-10-20T14:44:00.001+02:00

Kollar ni på Bron? Jag gör. Tycker det är svinbra! Att det är Hans Rosenfeldt, mannen bakom Reine & Mimmi i Fjällen, som skrivit den är rätt surprising. Hur som, serien har fått lite skit på Twitter eftersom många inte verkar förstå Sofia Helins karaktär Saga Norén. Poängen med hennes karaktär är ju att hon ska vara en snyggare Lisbeth Salander. Dock är hennes karaktär inte lika genomarbetad som Salander. Saga saknar all form av empati och följer reglerna till punkt och pricka. Därför blir det konstigt när hon drar känsloargument i förhör. Det håller inte. Men Sofia Helin är en bra skådespelare och gör rollen med bravur så ingen skugga ska falla över henne. Även danska Kim Bodnia är fantastisk i rollen som den danske kommisarien.

Tycker så mycket om att serien är inspelad i Malmö också, jag känner igen mig och det är härligt.

Tv-serier jag tittar på

2011-10-19T15:59:00.001+02:00

Okej, så jag tycker ju väldigt mycket om TV och sedan jag och Max blev sambos har vi fått liksom börjat kolla på varandras serier. Eller, JAG har börjat följa de serier som han gillar. Han skulle nog hellre bli överkörd av tåget än att kolla på Greys Anatomy och Gossip Girl. Dessa serier tittar jag på just nu:

- Greys Anatomy
Nya säsongen är för jävla dålig. Inte alls bra. Har tröttnat på att Meredith ska vara så kall, att McDreamy visar sig vara douchebag och att Lexie ALLTID pratar som om hon vore med i Gilmore Girls. Tittar såklart ändå.

- Gossip Girl
Detta guilty pleasure! Älskar det mesta. Kläderna, den triviala intrigen, att man blir lite kär i Chuck Bass osv. Det jag inte älskar är prinsen från Monaco och hans låtsasfranska. Stör ihjäl mig på att man kan få en roll i Gossip Girl när man har lika mycket utstrålning som en gråsten. Buu.

- Colbert Report
Så nu är man med i Colbert-sekten med allt vad det innebär. Har stenkoll på inrikespolitiken i USA nu och tycker det vore rätt cool om Herman Caine blev republikanernas presidentkandidat. Han är vd för Godfather pizza och det är ändå respect.

- Saturday Night Live
Har den svagaste punkten i Seth Meyers (han är så genomusel i Weekend Update och det är även det enda han gör i hela programmet. Vem FAN tror han att han är?!) men resten av gänget är faktiskt strålande. Dock känns det som att många kommer lämna snart som exempelvis Andy Samberg och Kristen Wiig.

- The Office
Världens roligaste serie. Trots att Steve Carell lämnat så håller serien och med nya karaktären Robert California så hoppas jag att vi kommer få se den här serien flera säsonger till. Ser dock inte alls fram emot den svenska versionen där Henrik Dorsins karaktär från Solsidan, Ove, är chef. Björn Gustafsson (inte utbränd längre?), Kim Sulocki (ska inte han vara på en scen och gå ner i split nånstans?!) och Sissela Benn (Älskade "I Anneli"!) gör de andra rollerna.

- Modern Family
Ny favorit! Har snart sett hela säsong ett och man kan säga att det är en fröjd att se den. Serien vann flera Emmys i höstas och jag förstår verkligen varför. Karaktärerna är underbara och handlingen är utmärkt simpel. Konflikterna är inte utdragna utan känns realistiska. Meget bra.

- Curb your enthusiasm
Något ojämnt i början men det böjar ta sig. Det finns åtta säsonger och jag är nu på säsong fyra. Det är bra med många kända gästskådisar och karaktärerna är rätt out there. Serien handlar om Larry David som var en av skaparna till Seinfeld så ni som gillar den serien kommer älska den här. Som jag.

- Desperate Housewives
Sista säsongen med fruarna på Wisteria Lane och mystiken tätnar. Kommer verkligen sakna den här serien som jag började tittade på när jag var student i Karlstad. Jag har bytt stad med Desperate Housewives har bestått. Inte nu längre. Sorgligt.

Bonustips:
Det finns tre säsonger av brittiska serien Lead Ballon och det är helt ärligt något av det mest briljanta jag sett. Serien påminner om Curb men här handlar det om en komiker som heter Rick Spleen och hans lite mindre lyckade karriär. Bland karaktärerna som man älskar hittar vi bland andra hembiträdet Magda, dottern Sam och dennes pojkvän Sam.

Serier jag tittar lite på men som inte är direkt dödsviktiga att följa är Family Guy, American Dad och South Park. South Park har lost its groove så jag vette fan hur länge serien kommer rulla.

Inser nu att mitt drömjobb hade varit något i stil med populärkulturell debattör. Men eftersom alla är journalister numera måste jag hitta ett annat jobb. Buhu.

Deportees - min livboj

2011-10-19T14:35:00.000+02:00

I måndags dök Deportees nya skiva "Island & Shores" upp på Spotify. Mon dieu som jag längtat. Större delen av 2009 ägnade jag åt att lyssna på "Under the Pavement - The Beach" och det blev min livboj i kaoset som jag kallade för mitt liv. 2009 var överhuvudtaget ett jävla år.

Så här: Jobbade som reporter på Melodifestivalen, träffade kille på turnén. Jag blev kär. Han blev inte det. Jag grät i månader över honom. Han hörde av sig ibland när han befann sig i samma stad och jag förnedrade mig själv genom att gå hem på morgonen i sommarstaden och så. Sedan så träffade han någon tjej men han fortsatte träffa mig och fy fan så hemskt det var. Samtidigt jobbade jag på ett ställe som jag hatade och jag jobbade hela tiden. Dag ut och dag in. Upp tidigt, hem sent. Lyssnade på Deportees och grät och grät. På spårvagnen. Hemma. Ständigt i örona. Gick ner i vikt, åt bara chips. Var ute på natten och kom hem ledsen och alltid lite, lite, lite för full. Rymde från varje kille som gjorde ett närmande. Fylleringde killen jag var kär i och skällde ut honom för att han krossat mitt hjärta. En härlig tid.

Sedan träffade jag Max och Deportees kom till Lund. Vi såg den spelningen tillsammans och jag blev väldigt glad. I januari 2010 jobbade jag på P3 Guld och då var Deportees där. När timmen blev lite sen så lullade jag fram till Peder och öste kärlek över skivan. Sen blev jag påmind om mitt miserabla 2009 och blev fuktig i ögona så allt blev ju jävligt pinsamt i mitt hyllande. Men så kan det ju faktiskt bli ibland. Kommer aldrig göra om det misstaget kan jag säga.

Här är en bild som fotografen Jenny tog på oss. Oj så glad jag var. Peder med men det beror nog på att de vann pris för Årets Pop.

Foto: Jenny Staaf

Nu när nya skivan är här känns det på riktigt som att det är ett nytt kapitel och att jag kan lämna 2009 bakom mig. Den 7/12 är det jag som drar mig till Debaser Malmö och kollar när killarna framför sina nya bitar. Längtar.

Vem räddar Britney Spears?

2011-10-17T14:27:00.003+02:00

Innan jag åkte på Britney-konsert så skrev jag en text om henne, om turerna kring henne. Ja, ni fattar.

Med vilda ögon höjer hon paraplyet och går bärsärk på en bil. Strax innan har Britney Spears, inför
förvånade men upphetsade paparazzis, gått in på en frisersalong och rakat av sig håret. Nu står hon
inför fotograferna, heligt förbannad och förbannat trött. En nyskild tvåbarnsmamma med världens
blickar riktade mot henne. Året är 2007 och världen förstår att det barkar utför med världsstjärnan.
Bara ett halvår efter den där kvällen utanför frisersalongen uppträder en ofokuserad Britney på
MTV Music Awards. Det som skulle bli en stor comeback blir istället en kaotisk uppvisning i
stapplande dans, misslyckad playback och ett plågsamt pinsamt gnidande mot en strippstång, allt
inför ögonen på världens största artister. Ingen visste om de skulle applådera eller skämmas. Alla
gjorde allt på en gång.

I början av 2008 kallas polis och ambulans till Britney Spears hus. Världsstjärnan har fått ännu ett
sammanbrott och utanför står mängder med fotografer för att få en blixt, en ögonblicksbild av en
kvinna i kris. När paparazzihorden lyckas få ett foto av Britney så ler hon. Hennes blick är dimmig
och frånvarande, löshåret är trassligt och hon sitter i en ambulans. Men hon ler. Kort därefter blir
hon omyndigförklarad och hennes pappa får kontroll över hennes tillgångar. Men istället för att ta
hand om sin dotter som uppenbart har drabbats av en offentlig psykisk genomklappning så planeras
en comeback. Hösten samma år kommer albumet ”Circus” ut och Britney anses fortfarande
oförmögen att kunna ta hand om sin ekonomi.

Jag tänker på det där avsnittet av South Park när Britney försöker begå självmord genom att skjuta
sig i huvudet. Hon misslyckas men uppträder ändå - med ett halvt huvud. Det är en lika makaber
som briljant passning till hela cirkusen kring Britney. Hon är fortfarande omyndigförklarad men
har ändå släppt två album och varit på lika många världsturnéer. Är det rimligt att en svårt sjuk
kvinna med allvarliga psykiska problem ska tvingas åka över världsdelar för att uppträda? Borde
inte fokus ligga på att få kontroll över sitt liv, sin ekonomi och framförallt – sina två barn? I
bakgrunden figurerar en pappa som ger mig obehagliga Joe Jackson-vibbar och som verkar tänka på
allt utom sin dotter.

Trots det sitter jag här med två biljetter till Britneys show i Malmö Arena och genom det bidrar jag
till en behandling som är ovärdig en psykiskt sjuk kvinna. Jag är en hycklare.
Det kommer bli ett par timmar indränkta i skam och egoism. Men det är ju Britney.

Bittra lilla jag

2011-10-17T13:57:00.001+02:00

Jag har blivit så jävla bitter den senaste veckan. Mest på mig själv egentligen men även på folk och fä. Har slutat svara när det ringer. Svarar bara på sms. Orkar inte upprätthålla en fasad om att allt är så jävla bra hela tiden. För jag är bara ledsen och negativ och cynisk och bitter. Det är inte helt snyggt att beskriva sig så. Men det är sanningen. När vissa blir refuserade får de kraft och styrka av det. När jag blir refuserad kryper jag ihop som en stor hög och orkar inte mer. Jag svarar på alla refuseringsmail. Vänligt och med trevliga utropstecken. "tack för ditt svar! Ha en trevlig dag!"
De som inte svarar alls skriver jag upp på min svarta lista och tänker att de ska en dag ångra sig.

Men nu har jag kommit till en punkt där jag inte riktigt orkar mer. Där jag känner att jag behöver ta en paus. Från det mesta egentligen men framförallt från mig. Det bästa med den här bloggen är att den inte är läst av typ någon så jag kan bittra ut i en härlig klagosång. En del av mig vill nämligen outa alla skribenter och debattörer som får mig att tvivla så mycket på framtiden i den här branschen. De som jag inte begriper hur de hinner jobba när de är så upptagna med att ha tungor i var och varannan persons röv. De äcklar mig. Men samtidigt vill man ju inte vara nån näthatare och få kommentarer som "du är bara avundsjuk!" slängd i ansiktet på mig. Det kanske är en förklaring till varför jag tycker som jag gör om de här skribenterna men det förklarar inte det ruttna i att det ser ut som det gör.

"Alla är journalister" skrev Emanuel Karlsten för en vecka sedan när han berättade om sitt nya projekt (en blogg, så nytt var det!). Och idag känner jag - ja, så är det nog. Min utbildning (två fil.kand och en examen från Poppius Journalistskola) har satt mig i skuld för livet. Idag inser jag att det var bortkastade pengar. Nu letar jag alternativa karriärer. I natt drömde jag att jag var sekreterare.
Kanske var det ett tecken.

Schlagerexpert finnes!

2011-10-06T14:36:00.001+02:00

Efter att i tre år varit en del av Poplights redaktion så beslöt jag mig den 31/8 att det var dags för nya utmaningar. Jag har haft tre härliga år som har gett mig värdefulla kontakter och en möjlighet att bevaka Melodifestivalen på plats. Nu vill jag vidare och söker därför uppdrag under Melodifestivalen som reporter/bloggare/twittrare/krönikör/expert - you name it.

Jag är ett hängivet fan sedan 1988 för att vara exakt. Då var jag sex år gammal och sur på Tommy Körberg för att han vann över Lena Ph som ju hade en helt fantastisk låt "Om igen". Mamma köpte kassettbandet med alla bidrag från det året och ja, sedan dess har jag varit hooked.

Om du vill veta mer om mig och vad jag gjort så besök gärna min profil på LinkedIn. Kontakta mig gärna om ni har frågor. Självklart finns både arbetsprover och referenser!

Vi hörs!

Jag förstår att ni inte förstår - om HIFs guld

2011-09-27T16:30:00.000+02:00

Helsingborgs IF blev svenska mästare i söndags. Jag har gråtit av och till sedan det blev klart. I söndags natt var jag tvungen att baka en sockerkaka med äpplen för att försöka varva ner. Det gick inte så bra. Värmen och tårarna sköljde över mig titt som tätt och jag förstår att ni inte förstår. Jag förstår det knappt själv.
Men det kommer så himla nära när jag har en egen stol på Olympia, en stol som jag har suttit på sedan allsvenskan drog igång tidigt i våras.

Jag har åkt från Göteborg till Olympia, burit halsduken vid varje matchdag, oavsett om jag befunnit mig vid Sundets Pärla eller i Gbg-regn. Jag har köpt mössa, keps och pimpat mobilen så jag ser ut som en vandrande webshop. Jag har kisat i solsken, plaskat runt i pölar, klätt mig i långkalsonger och mössa. Jag har sjungit om att gå på gator röda och blå, ätit ölkorv i medlemsbaren, blivit trakasserad i Malmö när jag obetänksamt bar min HIF-keps på stan. Jag har varit sur vid onödiga oavgjorda matcher, varit beklämd de två förlusterna i allsvenskan och heligt förbannad vid den snöpliga förlusten i Europa Leauge.

Och nu står vi här. En månad innan säsongen är slut och redan mästare. För mig som bara följt laget sedan 2009 känns det otroligt. För fans som följt dem hela livet är det här större än någonsin. Jag förstår att ni inte förstår. Men jag bryr mig inte. För ibland är ändå delad glädje, dubbel.

Läs inte!

2011-09-20T12:05:00.002+02:00

Varför blir jag sjuk lite sådär då och då? Jag tränar, äter ganska bra (förutom denna förbannade cola-hets som drabbat mig. Men då är det tur att Malin Collin, en mycket intelligent kvinna, säger att man inte ska dricka kalorier - bara äta. Köper alltså Cola Zero och hoppas på att stay skinny) och lever inte särskilt basiluskrikt liv men ÄNDÅ så sitter man här med rosslig hals, huvudvärk och snorig nos. Inte ok.

Tvättar ganska mycket idag. Funderar på exakt hur mycket HIF måste kuka ur för att inte vinna SM-guldet i år.

Minns när jag bloggade fyra gånger per dag. Vad fan hade jag för viktigt att säga världen tyckte jag?

Funderar på att bli politiskt aktiv. Spoiler: det kommer inte bli på vänsterkanten.

Hälja!

2011-09-19T11:15:00.002+02:00

Detta gjorde jag i helgen:

Lördag: Sov länge. Läste Novell om bland annat Tambourine Studios uppgång och fall. Sjukt intressant och så bra skrivet av Maggie Strömberg. Insåg att jag numera bor 300 meter från studion. Tog en promenad dit för att känna lite magi. Kände absolut ingenting. Tog en sväng förbi Hemmakväll där jag köpte Pepsi Max och nån ny Marabouchoklad som hette Orient. Smakade väl sådär om vi ska vara helt ärliga. Sedan kom Max hem. Vi köpte mat på Mix, det var gött. Härligt saftig falafel. Sedan kollade vi på Curb och somnade.

Söndag: Då var det dags att hälsa på serieledarna igen. Efter att ha spelat oavgjort mot Häcken så var det lite nervöst att se ett nytt HIF ta emot Mjällby. Men det fanns inget att oroa sig för. Nye norrmanen Sörum var så himla bra och laget har aldrig sett starkare ut. Det var även så fint att se Simon Thern göra mål och dansa med May. Fast vi får nog ta ett och annat fuego-pass, jag & Thern. Han såg lite stel ut i höfterna. Matchen slutade 3-0. Jag & Max brukar alltid stanna kvar och tacka laget men den här gången skyndade vi oss hem. Vi handlade mat på Orient och jag blev så himla ledsen för jag inte fick vitlökssås. Sen så kollade vi text-tv och gladde oss åt att Elfsborg förlorade mot Häcken. Nu är det AIK som är "hotet" mot SM-guldet men jag är inte direkt orolig. MFF har varit makalöst tysta men det beror på att de bara ligger 23 p efter. Svårt att höra folk som är så långt ner i tabellen.
Kl 21 var jag så himla trött att jag ville sova men då kollade vi på dokumentären om Swedish House Mafia istället. Andra gången jag såg den och den var nästan ännu bättre den här gången. Gud, jag älskar dom! De är så jävla coola och framgångsrika. Har skrivit en så sjukt bra text om Swedish House Mafia som jag ska försöka sälja. Alltså, den är sjukt grym.
Veckan avslutades med att jag fick en middagsinbjudan av en vän som bor i Stockholm. Ser mycket framemot att träffa hennes familj! Vi har bara träffats en gång förut men jag är så tacksam och glad för att hon tagit mig till sig. Känner redan nu att hon kommer bli en vän att luta sig mot när det blåser kallt.

Idag ska jag skriva skriva skriva, maila, maila, maila. Har varit uppe och druckit kaffe, kollat Malou, ojat mig över halsen som gör ont. Har nog en förkylning i kroppen vilket inte är så konstigt eftersom det är cirka 13 grader i sovrummet. Gud, det här klimatet.

SLUT PÅ LÅNGT INLÄGG!

Vargen ylar

2011-09-17T00:40:00.001+02:00

Nu när Max börjat jobba och jag tillbringar dagarna med att söka jobb och finna min plats har det blivit väldigt ensamt. Jag älskar Twitter och Facebook eftersom jag då kan "umgås" med vänner trots att de är så långt borta. Men på helgen när man läser om andras fester och häng blir jag så sjukt påmind om ensamheten. Den hänger över mig som en svart, tung slöja. Det hjälper inte att jag dessutom inte orkar eller har lust att träffa så mycket nytt folk, jag vet inte hur jag ska bete mig.

Så jag får åka till Stockholm. Hälsa på Elin. Sova i hörnan. Träffa folk som är viktiga att ha i sitt jävla nätverk. Fy fan. Dessa nätverk man måste ha för att få skriva om kultur. Älskar dock Elin. Denna vackra flicka som kommer gå hur långt som helst.

Nu ligger Max och sover. I morgon ska han iväg och fixa lite saker. Blir ensam igen. Kommer eventuellt utveckla ett härligt och töntigt Wordfeud-beroende. Detta lyxhustru-liv kommer ge mig en depression.

Mitt liv utan mening

2011-09-15T15:59:00.000+02:00

Max har börjat nya jobbet nu och jag skriver texter som jag hoppas nån vill köpa. Detta liv man lever? Ajja. Har två jävligt fina kulturtexter som jag ska spamma redaktioner med. Började igår. Ska ta nya tag i morgon. Men skit i det nu. Jag har kommit in i nån slags gothrock-period. Gud, jag blir så äcklad av mig själv när jag sitter hemma och sjunger ashögt till "Call me when you're sober".

Var hemma i Torsby i helgen. Var ingen hit. Åker väl tillbaka snart igen eftersom mamma är så ensam på veckorna och någon måste ta hand om Lillebror Benny Bus (han är en Jack Russell).

Annars funderar jag på att skita i allt vad karriär heter och satsa på att bli min tids Alice Timander. Ska vara Elins plus one på premiären av Lena Phs show så tänker öva duktigt då. Elin förresten. Tänk om man vore hälften så driven som henne? Då hade man fanimig hamnat någonstans i livet. Nu har jag slutat på Poplight och har inte ens ackreditering till Mellon längre. Men jag skriver ett par texter i veckan som förblir opublicerade. DET NI!!!

Annars då? Jo, jag beefar med brevbärarn som inte kan lägga rätt brev i rätt brevlåda. Ett jävla otyg.

Häppårä.

Fotbollens sista proletärer

2011-09-05T12:43:00.001+02:00

Igår kollade jag på en helt fantastiskt fin dokumentär, Fotbollens sista proletärer som handlade om IFK Göteborgs väg till UEFA-vinsten 1982. Den var väldigt härlig. Röde Ruben från Hagfors satt och raljerade över laget och vad som är viktigt i samhället. Johnny Bråttom tog en snus och berättade hur det gick till när han blev sådär bra. Men finast av alla var Torbjörn Nilsson. Denna vackra man som var en sådan lysande fotbollstalang men som inte riktigt hade nerverna till det. Det bjöds på många blickar under lugg, trevande ord och blanka ögon som skvallrade om ett dåligt självförtroende. Inte förrän han kom till Göteborg och fick spela i Blåvitt då han lyste han upp och kunde utnyttja hela sin kapacitet. Men i finalen mot Barcelona 1986, ja, då klarade han inte av att lägga straffen.

Det fina med dokumentären var inte det här att de vann, det fina var just hur de beskrev laget och gruppdynamiken, att det var det som gjorde att de var så bra. Tränaren hette Sven-Göran Eriksson, en man som är mer eller mindre Gud i min hembygd. Han verkar ha präglat de andra spelarna ända till idag. I laget från 1982 hittar vi till exempel Conny Karlsson som idag är tränare för HIF, ni vet serieledarna.

Okej, det var mitt lilla tips.

Jag tittar ibland på TV

2011-08-27T16:58:00.003+02:00

I veckan började hösten visa sitt anlete i tv-tablåerna. Det var premiär för True Talent på trean och Breaking News på femman. Jag slängde ett öga på båda programmen och well, man är ju inte superimponerad av något av dem. True Talent var något sorts världsrekord i "gripande livsöden". Var det inte nån mobbad så var det en missbrukare. Ni fattar va? Och de här "sponantana upphämtningarna". Snälla. Man skämdes ju ihjäl när nån satt på en parkbänk och så råkade Tommy Körberg komma förbi på en Segway och bara "Vill du vara med i True Talent?". Nä, sånt trams betackar jag mig för. Har även hört att det ska vara plagiat på The Voice men jag har inte sett det så vet ej.

Breaking News med Filip & Fredrik tyckte jag ändå var rätt mysigt. Kanske inte världens bästa program eller så utan trevlig underhållning sådär på kvällskvisten. Tycker de fått oförtjänt låga tittarsiffror så jag hoppas det rättar till sig nästa vecka. Kanske är en timme lite i längsta laget? Äh, va fan vet jag om något egentligen.

Slut.

This is Whitney

2011-08-27T16:13:00.003+02:00

Jag har aldrig ägt ett tv-spel i hela mitt liv. Max däremot har ett PS3 och jag älskar det som om det vore ett barn. Hur såg mitt liv ut innan PS3? Minns ej. Det bästa med den här apparaturen är att man kan ladda ner VidZone till den helt gratis. VidZone är som en app och är som SPotify fast med musikvideos. Jag som är grovt besatt av musikvideos (växte upp utan MTV men med Voxpop så är rätt svältfödd) har nog tillbringat många semesterdagar framför detta FANTASTISKA påhitt. Igår så surfade vi runt och ramlade över Whitney Houston. Blev helt påmind om hur bra hon var en gång i tiden, vilken röst hon hade och allt det där. Sen kom Bobby Brown och sabbade allt. Den här videon är en klar favorit. Vill ha kläderna. Vill ha sminkningen. Vill klappa handen till låten. Vill dansa.

I will survive being bootylicious!

2011-08-27T15:55:00.004+02:00

När jag var runt 20 år och hade en så kallad "jobbig tid" började jag dagen med att lyssna på en låt som gav mig kraft och styrka att orka med dagen. Jag varvade mellan två låtar: "Respect" med Aretha och "Independent Women pt 1" med Destiny's child. Det funkade asbra och det blev lättare att så att säga orka med.

Hur som helst så har jag komponerat en playlist på Spotify på temat. Jag har döpt den till Anna Fierce (en ironisk blinkning till Beyoncés TÖNTIGA JÄVLA PÅHITT Sasha Fierce) och ni hittar listan här. Poängen med den här listan är att man (läs: jag) ska känna sig som fuckin' superwoman när man lyssnar på den. Högst subjektiv lista alltså. Men när jag komponerade ihop listan så upptäckte jag ett lite lustigt mönster - typ bara kvinnliga artister ju? Varför blir jag inte inspirerad av män? Kan inte män känna mig som superwoman eller vad fan är det frågan om?

Som ni ser har jag ju med några dudes men de känns inkvoterade - det är mestadels kvinnor som Robyn, Beyoncé, Sophia Somajo, Madonna, Lady Gaga, Kelis, Garbage osv. som jag känner mig stark av. Och det är väl fint men vad är grejen, har män det så mycket lättare i livet så de inte behöver skriva låtar som "Survivor"? Eller är det män som får mig på dåligt humör, deprimerad, sucidal osv.? Jag vet inte. Det enda jag vet är att när jag lyssnar på "Milkshake" känner jag mig snyggare, bättre och starkare än ever.

Slut på reflektion.

As fabulous freak of nature

2011-08-20T23:34:00.003+02:00

Det skaver i mitt bröst. Det kliar och jag kan inte klia bort det. Min själ har fått en allergisk reaktion och mina mediciner är slut. Vill droga bort smärtan och vakna frisk igen. Skriver skriver och skriver. Allt blir bra bara jag skriver. Lyssnar på Alanis Morrisette. Andas ut genom näsan. Får te och chokladkakor. Vilar bort större delen av dagen. Men tar tag i livet.

Den här jävla ensamheten, att inte ha en endaste vän att hålla i handen i höst.

Hur fan är det tänkt egentligen?

Not Penny's boat

2011-08-18T17:16:00.003+02:00

Har varit några hängiga dagar. Skrev värsta peppiga FB-statusen för nån dag sedan och efter det barkade demonen lös och härjar nu fritt i kroppen. Har gråten i ögona men inget kommer ut. Jag har medicin men vill spara den eftersom jag vet att det alltid kan bli värre.

Vill även skriva här på bloggen att jag den sista augusti lämnar Poplight för att helhjärtat satsa på att frilansa som kulturskribent. Jag har haft så roligt med hela gänget men efter tre år var det dags att gå vidare och jaga nya utmaningar. Det känns sorgligt som fan, har utvecklats så sjukt mycket som person och skribent under de här åren. Poplight kommer alltid ha en särskild plats i mitt hjärta.

Ta ett bad? Slicka såren? Gå vidare? Ja.

Grattis Madonna!

2011-08-16T14:42:00.002+02:00

Grattis Madonna på 53-årsdagen!

Idag lyssnar jag självklart på min Madonna-playlist och så där. Idag är det även 34 år sedan Elvis dog men jag tycker att vi ska hylla livet idag.

MVH

Mia Törnblom

He sounds like love

2011-08-15T16:12:00.006+02:00

Detta att jag tröttnat lite på Robyn. Det gör mig ont. När jag köpte skivan "Robyn" 2005 var det fortfarande töntigt att lyssna på henne, men det sket jag i, har varit en tönt i hela mitt liv och har aldrig orkat bry mig om vad folk tycker om min musiksmak. Hur som helst, det året såg jag henne två eller tre gånger live och blev så imponerad av den nya, coola energi som hon utstrålade. Nu, sex (!) år senare så är hon ännu mer bombastisk och dansant. Men det känns också mindre spontant, mindre lekfullt, mindre kul. Spelningen på Way out West var bara en dag på jobbet för henne och allt hon bjöd på var en handfull utrop: "Gööööteborg!". Annat var det 2009 när hon hade med sig en rad gäster på scen, som Dr. Alban. Nu var det bara trist.

Lyssnar på hennes skiva idag. Lyssnade på Sophia Somajos "The Laptop Diaries" igår. Det låter hösten 2008 om den plattan. Att gå till skolan med väska på axeln, att gå promenader i Slottis för att hälsa på sälarna och pingvinerna, att inte känna en enda människa i en stad som aldrig var riktigt min, att tänka på att min kille sedan tre år lurat mig och träffat en ny tjej tio minuter efter att vi gjort slut.
Exakt så låter Sophia Somajos skiva.

Har fortfarande inte hittat min stad eller min plats. Kommer kanske aldrig göra det heller. Men hemma är ändå där Lambert & Max är.

Varj på festival

2011-08-14T17:52:00.001+02:00

Efter två dagars festivalande är man mör. Igår såg jag ut så här. Väntade på Kanye. Han gnällde i autotune. Sedan hängde jag i vippen med rockgubbarna och mediemännen.

Brukar hamna där hur jag än gör. Hamnade på Trädgårn. Drack en öl. Tog taxi hem med en taxichaffis som var snäll. Somnade lycklig. Vaknade i morse och kunde inte avgöra om jag var full eller bakfull. Insåg att jag var full. Somnade om.

Nu längtar jag hem till min man, mitt täcke, min Lambert osv. Om två veckor åker jag till Stockholm på gala. Innan dess ska jag söka jobb jobb jobb jobb. Vill frilansa mig till rikedom. Eller iaf ett eget kontor. Där har ni min dröm just nu.

Slut.

Träningsvarjen

2011-08-01T21:19:00.003+02:00

Sedan jag flyttade till Malmö har jag förändrats. En av de största grejerna är att jag skaffat mig ett träningskort och jympar nu på Friskis & Svettis två gånger i veckan. För dom som känner mig väl kommer detta som en chock. Jag har nämligen HATAT motion och skulle inte ens ha ställt mig på ett löpband om det så vore botemedel för döden. Men så hände något. Jag fick syn på min röv i en av speglarna och började seriöst gråta. Grät i en timme och insåg att nu var sötebrödsdagarna över. Började träna på Friskis och har till och med köpt nya träningskläder. Mon dieu. OBS att jag hoppas att jag inte blir sådär klämkäck som alla ledarna är. Då måste jag nog dö. Äter lite mindre godis och chips, unnar mig nån kaka istället och det är lagom sött. Äter goa ostajävlar emellanåt och märker lite att kroppen är finare.

Detta om detta.

Alla dessa jävla dagar

2011-07-29T17:52:00.001+02:00

Alla dessa jävla dagar. Jag läser och försöker skriva men orden fastnar någonstans i fingertopparna. Jag vet att jag kan, jag vet att det kommer bli bra. Men det är fan när allt fastnar och jag hatar mig och allt jag skriver. Måste skriva. Även när man inte vill skriva så måste man. Det är allt jag vet och det är det som är det svåraste.

Prestationsångesthelvete.

You go back to her and I go back to black

2011-07-26T18:58:00.002+02:00

Ogillar att vakna med kramp i bröstkorgen. Somnar aldrig. Malmöljuden är fortfarande inte mina men nu har vi köpt ett dubbelsängtäcke så ingen av oss fryser.

Jag skriver men tycker inte om det jag skriver. Får prestationsångest. Tar ett bad. Får panik. Lyssnar på Amy Winehouse som jag pinsamt nog återupptäcker när hon dött. Sånt där skäms jag över. Att någons död gör mig påmind om stordåd. En dålig egenskap. Men hur som helst. Idag är bara en sån dag. Back to black, helt enkelt.

Men vi ses.

Musik i genren "party" - fuck off

2011-07-19T17:37:00.003+02:00

Det finns mycket i denna värld jag inte förstår. Potatismos. U2. Depeche Mode. Varför så många musikrecensenter är mellan 35-50 år och tycker om Bruce Springsteen och Håkan Hellström. Bloggflickor som Kenza (är inne på hennes blogg en gång i kvartalet - hon är antingen på semester, ute och går med Armani eller på något hemligt möte. Höga krav hennes läsare har), vänsterpartiet och varför Jakob Hellman aldrig kommer med en ny skiva. Hur som helst. Det jag allra minst förstår är musik i genren "party". Ni vet, låtar som "Mr. Saxobeat". Alltid samma sak, alltid samma låt, alltid samma årstid. En låt som "Mr. Saxobeat" måste sjungas av snygg tjej med samma blipp blopp-beat som alltid. Men den är ändå inte värst. De värsta är ändå de här LMFAO. ALLVARLIGT TALAT?!?

Från deras Wikipedia: "Their music incorporates a theme of partying and drinking, and the group commonly refers to their music style as 'party rock'".

PARTY ROCK?! Kan nån spy mig i munnen för jag tror att det hade varit en fräschare taste än ordet "party rock". Mhm, och duon består alltså av son & sonson till Motowns grundare. Gissar att han är stolt över sin avkomma. Särskilt när han hörde låten som de så kreativt döpt till "Party Rock Anthem".

Vill även passa på att berätta att dessa fantastiska "artister" är influerade av följande: The Beatles, Led Zeppelin, The Black Eyed Peas (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!), James Brown & Michael Jackson. Jesus Christ, kom tillbaka Look Twice och Basic Element, allt är fanimig förlåtet.

Jag har extremt svårt för allt som ska vara så sjukt mycket party, drinks in the air, dance all night long, touch my body-skit. Vet att jag låter som nån elitistisk kärring här och må så vara men faktum kvarstår: Det är nonsenssmörja och dåligt och allt låter likadant och LMFAO kan ta sin party rock och dra åt helvete.

Och om nån tror att jag går på att LMFAO ska vara "på kul" så nej. Ronny & Ragge kanske gjorde musik "på kul". Detta är allvar fast de klätt ut sig till idioter. Så lättlurad är jag faktiskt inte.

Ett väldigt ilsket inlägg

2011-07-14T15:25:00.002+02:00

Åh, twittervänstern.

Som jag retat mig på dem i smyg. Svurit långa ramsor om deras sätt att gå på känsla med allt. Fy fan. Droppen kom igår. Som ett brev på posten under damernas semifinal mot Japan. Jag satt bara och väntade på att hela röda Twitter skulle kritisera Pontus Kåmarks kommentarer. Dessa människor som sitter med dyraste telefonen i näven, kritiserar konsumtionssamhället, gärna jobb på nån debatt/kultur/ledarredaktion, där Fredrik Reinfeldt är hin håle himself, Mona Sahlin är frälsaren och Åsa Linderborg, det är en smart människa. Dessa människor ser en fotbollsmatch i halvåret och plötsligt blir de fotbollsexperter. De hävdar PÅ RIKTIGT att Pontus Kåmark är fientligt inställd till damerna. Herregud. De var ju så jävla dåliga igår att jag hade spelat bättre fotboll! Men det får man inte säga. För tjejer, dem ska man stryka medhårs. Vi tjejer tål inte kritik. Vi tjejer ska vi klappa på huvudet och säga "såja, ni kämpade väl och det viktigaste är att delta och inte vinna!"

Jag skulle säga så här: Det är mer förnedrande och sexistiskt att särbehandla damfotboll på det sättet än att säga sanningen: Det var riktigt dålig fotboll. Inte på grund av att det var tjejer som spelade utan för att det var dålig fotboll. Damfotbollen tjänar på att bli kritiserad. Med hård och relevant kritik kommer Sverige bli bättre, lära sig av misstagen, prestera på en annan nivå. Man kan inte sitta och klia dem bakom örat och dalta med dem för att de är brudar som spelar fotboll. Det värsta är de som bara "Men när var det senast herrarna var i semifinal?". Jag kan berätta: Det var VM-94 mot Brasilien. Sverige förlorade. De var jättedåliga och hade knappt ett enda anfall. Kritiken var hård men rättvis. Ingen klagade på kommentatorerna då, ingen skulle göra det idag heller. För spelar man dålig fotboll så ska man få veta det också - oavsett kön.

Men twittervänstern, de hävdar annat.

De vet nämligen hur det är.

Det räcker med att höfta till en åsikt om genus och att någon annan (inte de själva) blir kränkta så kanske det blir vettigt till slut.

Ironin i att jag försökte diskutera detta med en pojkspoling som skriver på Aftonbladet Ledare men att han konsekvent ignorerade mig för att sedan spy yr sig att det var "herrklubben" som gått i taket. Trots att en twittrare uppmärksammade honom på att jag var en av dem som kritiserade hans åsikter så valde han att bortse från det. Det är viktigt att könen behandlas lika - men inte på min gata.

True Blue 25 år!

2011-07-14T13:57:00.002+02:00

I år fyller Madonnas album "True Blue" 25 år. Det var hennes tredje album och det som tog henne till poptronen. Hon radade upp hits som "La Isla Bonita", "Papa Don't Preach", "Open your heart" och den vackra balladen "Live to Tell".

Självklart uppmärksammas inte detta alls. Madonna är en artist, en person som är omskriven för allt utom sin musik och det hon satt på den musikaliska kartan. Madonna utmanade popmusiken på ett sätt som Lady Gaga gör idag men det är något man inte pratar om. Istället är det hennes kabbalah, barn, män, kläder, överarmar eller annat som tar fokus från det faktum att hon en gång i tiden skrev fantastisk popmusik och tog det hela till en annan nivå.

Hur som helst, jag är överdrivet känslig när det gäller Queen M men so be it. Nu kollar vi på en av de finaste låtarna som någonsin gjorts - "Live to Tell".

Och när hon efter tre minuter och fyra sekunder sjunger "If I ran away..." så är det något som går sönder inom mig. Så bra.

Fredrik Backmans text - poänglöst dravel

2011-07-12T20:30:00.000+02:00

Under helgen spred sig Fredrik Backmans text "Personligt meddelande" som en löpeld över internet. Facebook & Twitter blev alldeles saliga över detta blogginlägg och varje gång man loggade in på något av de sociala medierna så var det någon som tårfyllt utropade "halleluja!" med en länk till texten (Emanuel Karlsten har skrivit om rekord-länkningen här).

Själv så blev jag inte alls berörd. Jag läste texten, ryckte på axlarna och tyckte att det var ett fullständigt poänglöst dravel som med billiga knep ("Han älskar bröd men är inte så förtjust i smultron"...snälla. ) skulle spela på varje känslomässig ådra, tårarna skulle spruta och jag skulle utbrista att jag minsann ska tänka mig för i trafiken hädanefter. Texten är överdrivet pretentiös och inte särskilt briljant för sin genre (förälder-skriver-fint-om-sitt-barn) och har ett budskap som nästan är åt det infantila hållet. Att det är någon slags nyhet för folk att det finns föräldrar som åker bil med sina ungar eller att man ska ta det lugnt i trafiken eller att det för den delen finns dårar överallt är det mest häpnadsväckande av allt. Hur har ni levt innan?

Damon Rasti skrev i en tweet till mig att det är lättare att hatea än att unna. I det här fallet är det meningen att jag ska unna Fredrik Backman sitt rekord i Facebook-länkningar trots att texten är överskattad. Jag tycker snarare att det är synd att Fredrik Backman ska tvingas bli förknippad med detta spektakel ett bra tag framöver då han har skrivit andra blogginlägg som är betydligt roligare och skarpare än det här.

Men jag har ju inte barn. Jag förstår väl inte.

Om det s.k "fotbollsvåldet"

2011-07-12T14:18:00.003+02:00

Hörrni, vi måste prata om denna "hemska" läktarkultur som politiker och random folk ojar sig över så fort nån sjunger "helvete" i en ramsa. Visst, jag går inte på fotboll så ofta, kanske två gånger i månaden och då på Olympia men jag har även sett matcher på både Ullevi & Rambergergsvallen. Det jag undrar är vilka matcher är det som folk inte vågar ta med sig sina ungar till? Vart sitter de? Tar de med sig barna på ståplats? Vart är det där läktarvåldet som man hör så mycket om? För jag kan helt ärligt inte förstå debatten. Igår satt jag med bara ben i stekande sol på Olympia, det var nästan 14 000 i publiken och vi blev bjudna på en helt amazing match där HIF vann med 3-0. Det slog mig någon gång där i andra halvlek att det sitter folk ute i stugorna som blivit skrämda av debatten, skrämda av att det är våldsamt och farligt att gå på fotboll att de hellre sitter hemma och kolla på TV istället för att njuta av matchen på plats. Är det verkligen rimligt?

På en fotbollsarena ska givetvis samma regler och lagar gälla som i resten av samhället. Varför ska det hetsas fram en ogenomtänkt lag på grund av onödig rädsla och hets från politiker som drabbats av moralpanik? Självklart förekommer det våld i samband med fotbollsmatcher men det gör det oavsett arrangemang som lockar många människor. I Borlänge under Peace & Love förekom det misshandel, våldtäkter, mordförsök, droger, fylla och till och med ett misstänkt mord. Men jag ser inga debatter på tv om festivalvåld, inget om nån ny lag som ska hetsas fram, ingen rödmosig förbannad sosse som gormar om hur de inte vågar släppa iväg sina barn på festival. Ingenting.

Bara en tanke.

Jag bor i Malmö

2011-07-08T13:49:00.002+02:00

Då var man här då, i nya hemmet. Jag hittar ingenstans, utanför ligger Malmö och jag håller Max hårt i handen vart vi än ska gå. Vi tog en promenad till Möllan igår där jag hittade två av mina nya favoritställen: Möllans Ost & Möllans Kött. Vi köpte kryddiga korvar, lagrad, ekologisk hårdost och en stor bit Masdamer. Det kändes inte som hemma, det kändes som semester. Stämningen i den här stan är annorlunda än i Göteborg. Lite mer laidback, lite mer sitta-på-gatan-och-äta-glass. Svårt att sätta fingret på det men jag kommer nog trivas här.

Jag kom hem ifrån Borlänge i söndags och redan på måndagen fick jag erbjudande om att jobba i Stockholm på en webbredaktion (som hade ultrakris) resten av sommaren. Tyvärr sprack det i sista stund, får hoppas att det kommer fler erbjudanden och tillfällen i framtiden

Slut på viktigt blogginlägg.

Och vi går ut och brinner upp i natten

2011-07-04T17:04:00.004+02:00

Skön ambition jag hade att skriva ett inlägg om varje dag jag var på Peace & Love. Det gick ju jävligt snett kan jag säga.

Det blev sex intervjuer allt som allt och de flesta gick bra. Är ju fortfarande ringrostig efter några månaders uppehåll och så vidare. Dock har jag verkligen haft en sjuk vecka i Borlänge. Minglade en massa på VIP-området som kallades för Eden. Var väl rätt kändistätt och lullade hem senare och senare för varje kväll. Detta resulterade ju i att alla mina pengar har gått till att just dricka öl. Drack nån drink i lördags också, pallar ju inte sprit så bra men ajja.

Nu har jag packat min väska och i morgon går tåget till Malmö och det som nu kallas mitt hem. Det är läskigt och roligt och pirrigt på samma gång. Satt en stund på balkongen förut, lyssnade på "Shelley" och blev lite sentimental. När jag flyttade hit 2008 var jag vilsen och ledsen efter att ha separerat från min sambo sedan tre år. Plötsligt var jag i en ny stad och skulle plugga journalistik. Festade mig igenom hösten 2008, grät mig igenom åtta månader av 2009, och sedan blev ju allt ändå väldigt bra till slut. Trots att jag aldrig trodde jag skulle kunna bli kär igen efter the major fuck up som hände där under 2009.

Efter regn kommer solsken.

Eller Max.

Första dagen på Peace & Love

2011-06-30T10:49:00.001+02:00

Ska försöka sammanfatta min första dag på P & L, mest för min egen skull men om du gillar det också så gör det ingenting.

Dagen inleddes med en försening på en timme (tack SJ!) och istället för 1:a klass med uppkoppling så fick jag skumpa i buss med andra festivalare. Kan väl utan överdrift berätta att jag höjde medelåldern där med tio år. Så vare.

Kom fram, orienterade mig till lägenheten helt själv, utan någon karta alls, blev insläppt och bara "vart ska jag sova?!" En dubbelsäng, tre luftmadrasser och tre rum. Ville väldigt gärna ha eget rum men delar nu golv med två andra. Lite ojämnt fördelat men ajja,

Tog mig till festivalområdet, fick mitt armband, åt en billig burgare och lyssnade på Pugh Rogerfeldt. Väntade på besked om intervju med Paolo Nutini. Orkade inte dra runt som nån rabiessmittad räv utan drog till lägenheten för att vila. Hade precis slumrat till när jag blev väckt av en av personerna jag jobbar för. Hon bara: "Intervju med Paolo nu, kom hit fort!" Jag drog på mig kjolen, kollade mig i spegeln och kutade! Väl där så fick jag besked om att intervjun blev framflyttad till efter hans konsert så då lugnade jag mig lite. Letade efter fotografen, hittade honom, vi kom backstage där vi hittade en ganska trött Paolo Nutini. Intervjun gick jättebra, han var gullig och bara "you're lovely!". Är så sjukt lättköpt att jag rodnade och fnissade som en tjej. Kan meddela också att han inte är ful om nu nån trodde det.

Efter intervjun fastnade jag i vippen med Pearl, snackade med branschfolk och artister, drack öl, hade det gött. Lunkade hem kl 02.30 i svart kavaj och äckliga skor.

Nu är jag nyvaken och behöver frukost men alla sover så jag väntar lite. Idag är planen tre intervjuer - har noll bekräftelser. Ser ut att bli en fruktansvärt varm dag idag, blir mitt blåa kjolstyg igen.
Häpp!

Att skylla på Coco

2011-06-23T15:33:00.001+02:00

Lyssnar mycket på I blame Coco nu. Om ni inte har lyssnat på hennes skiva "The Constant" så gör det. Älskar för övrigt samarbetet med Robyn på den här låten.

Fred och kärlek

2011-06-23T11:51:00.001+02:00

Det går undan i mediebranschen! I förrgår (min "skitdag") fick jag ett mail från en redaktör som undrade om jag ville skriva för ett magasin under nästa veckas Peace & Love. Några skickade arbetsprover senare så var jobbet mitt.

Anledningen till att jag fick jobbet var att Rättviseförmedlingen hade annonserat ut detta jobb på sin Facebooksida med kortfattad info och det stod även att det var en fördel om man bodde i Dalarna. Jag bor inte i Dalarna men tänkte "äh, även om jag inte passar för just det här jobbet så kanske någon annan läser det och tycker jag passar för dem istället".

Tydligen spelade min bostadsort ingen roll och på onsdagmorgon (direkt efter WTAI) åker jag till Borlänge och intervjuar både artister och annat löst folk.

Är givetvis otroligt glad och nöjd och pirrig!

Skitdag

2011-06-21T19:39:00.003+02:00

Allvarligt, vilken jävla skitdag. Först och främst måste vi prata om vädret - vad i helvete?! Värsta hösten under midsommarveckan? Trött jag blir. Inte för att jag ska göra något på midsommar. Köper väl nån äcklig löksill från Abba och mumsar i mig på fredag. Dricker folköl. Äter nypotatis morgon, middag, kväll.

Dessutom har jag varit otroligt frustrerad över att mitt besked om ackreditering till Where the action is försvunnit i internet. Fick efter mycket om och men tag på Luger som bara "Jamen det är ok så välkommen". Jaha?!

Har väl även sovit fem timmar i natt, drömt mardrömmar och vaknat skräckslagen. Nä, hörrni. Den här dagen gör vi inte om.

(om ni vill får ni läsa min text om Le Kid. Bandet själva tyckte mycket om min text och jag blev alldeles röd om kinderna)

Idag har jag....

2011-06-20T17:46:00.002+02:00

Okej, idag har jag tagit tag i mitt liv. Sort of.

- Lämnat in skor till skomakarn.

- Laddat mitt Västtrafikkort med en hundring.

- Varit hos AF och träffat bra handläggare.

- Köpt en massa grönsaker - mycket sallad blir det i veckan.

- Tvättat och försökt bleka bort en foundationfläck på min vita favorittröja - gick dåligt.

- Rensat bort en hel sopsäck med kläder.

- Kollat på sista avsnittet av Game of Thrones (vill ligga med serien - så bra!)

Om några timmar ska jag på bio med min fina vän Mattias. Det kommer bli bra.

Hej då.

Sommarplanerar

2011-06-19T14:12:00.000+02:00

På tåget "hem" till Gbg nu. Har slappat så mycket att jag ev. fått liggsår. Nerrå. Men jag har haft det gött och har fått frukost och middag varje dag av Max. Lite sorgligt att lämna idag eftersom det nog var sista gången jag var i lägenheten i Lund. Nästa gång har vi nog fått en gemensamt hem i en annan stad.

Och så tänkte jag att det vore fint att skratta lite. Så ja, kanske Comedy Club i Malmö? Ja?

I morgon måste jag gå till AF och helvete vad jag INTE vill in i deras system och deras regler. Men. Livet är så här just nu. Bara att acceptera.

Status

2011-06-15T15:31:00.001+02:00

Nu har jag slutat på ICA. Har inte fattat det riktigt och flytt till Skåne. Försöker fixa jobb, lägenhet och så vidare, borde väl ha gått till AF i måndags men gör det nästa vecka istället. Vet vad de säger, vet att jag inte kommer få jobb genom dem men för att få A-kassa måste man ju regga sig där.

Fick för övrigt ett signerat ex av En dag i fredags. Blev fånigt glad. Det var en present från Pia Printz som översatt boken till svenska. David Nicholls var nämligen i Sthlm och signerade böcker men jag kunde inte vara på plats. Då fick jag denna som tröstpresent.
Hur? Via Twitter såklart!

Fredag 10/6

2011-06-10T13:08:00.003+02:00

Man blir ju ändå rätt matt på sig själv när man vaknar och bara "nähä, inte idag heller". Det här har tagit sig så djupt under huden att jag fan inte fattar det själv. Herregud. Jag har så mycket att vara glad för men ändå går man omkring som nån slags levande död.

I morgon och på söndag jobbar jag mina sista pass på ICA och jag måste sansa mig för att inte bryta ihop av lycka och sorg. Hela livet var ett disco men nu vet jag inte vad det är.

Men jag gillar att folk har googlat ingående likvida medel och hamnat på min blogg. Jävlar vilken besvikelse det måste ha varit för dem när de hamnade här.

Torsdag

2011-06-09T22:27:00.002+02:00

Svettades ur en liter i natt när jag drömde mardrömmar. Hur länge tror vi att detta ska pågå? Över en vecka sen allt började nu. Blir bättre i perioder. Blir ännu sämre i perioder. Och en "period" kan vara 10 min, en timme, en dag...ja, ni fattar. Det är en ohållbar situation.

Så fort jag steg innanför dörren så började magen krångla. Mådde illa. Åt mat. Mådde illa. Åt glass. Mådde illa. Skrev in mig på AF. Ville ha en drink.

Räknar ner timmarna tills jag ska jobba mina sista dagar. Det är så svårt att fatta hur det ska gå. Men det måste gå. Det bara måste.

I don't speak german but I can if you like

2011-06-08T17:10:00.001+02:00

Hej dagboken!
I natt har jag sovit oroligt. Konstiga drömmar och ledsenhet över att jag inte hunnit säga hej då till flera av mina kollegor. Lite sorgsen över hur jag lyckades skaffa mig en utbrändhet och tycker att det känns oerhört slitsamt att behöva jobba två dagar innan jag får "sommarlov".

Pillade med Wordpress förut och det kändes inte alls stimulerande, mest jobbigt. Ajja, det ordnar sig.

Igår kollade vi på en film. Den hette The next three days och är en thriller med Russel Crowe. Får nog ingen Oscar om man säger men tyckte att den var ett fint tidsfördriv och får betyget 3/5.

Ikväll kommer jag få grillspett igen och i morgon åker jag till Gbg för att jobba. Ni anar inte hur fruktansvärt tungt det är. Hur ska jag orka?

Tack och hej.

New shoes

2011-06-07T18:18:00.001+02:00

Drog ner till Lund city idag. Tog min fina kjol från H&M som visade sig ha Marilyn-effekt. Flashade röv för hela Lund men ajja.

Eftersom mina ballerina är trasiga var jag tvungen att köpa mig nya. Visst är de söta? Känner mig väldigt fin i dem.

Nu har jag hetsätit Noblesse Biscotti, diskat, lekt sjöko i sängen, varit ledsen osv. Nu väntar jag på att Max ska komma hem. Han har lovat att grilla till mig.

Tack och hej, dagboken.

Ta mig till kärlek

2011-06-07T01:24:00.001+02:00

Vet i hjärtat att nästa års turné är i farozonen för mig av diverse anledningar. Årets MF var jobbig på så många plan. Men det är ändå sorgligt att min sista ackrediteringsbricka ser ut så här. Herregud vilket miffo man är.

Was a long and dark december

2011-06-06T16:08:00.001+02:00

Man kan åka till Malmö och kolla på när lillasyster vinner SM i cheer dance. Man kan äta på Thai Thai i långklänning med svåger, mamma & pojkvän. Man kan äta lakritsglass med knäna uppdragna till hakan och kolla på Cedar Rines. Man kan bli trött när man tittar på Gremlins tillsammans med den man älskar.

Man kan ligga i skuggan och gråta lite bakom solglasögona. För jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din.

Medicinen är slut.

Be mig en bön.

Be-bop-a-lula

2011-06-04T00:17:00.001+02:00

De senaste dagarna har jag insett vilka jävla fina vänner jag har. De ringer, sms:ar och står ut med mitt gnäll och lipande och tjötet om mitt illamående som vägrar släppa. Jag har spridit ut mina guldkorn över Sverige men vad gör det? Telefonerna fungerar fortfarande.

Så har jag även mitt livs viktigaste pusselbit som sjunger sånger jag skrattar åt och som genom telefon får mig att känna en trygghet och värme jag aldrig finner någonannanstans.

Egentligen är jag lycklig.
Så varför gråter jag?

Team Anna

2011-06-03T10:18:00.001+02:00

Har nyss vaknat men är fortfarande trött. Mår illa. Gråter lite. Tar mig en kopp kaffe för att bli bättre i min skalle. Idag kommer mamma och jag hoppas hon förstår att jag inte kommer orka flänga runt, att jag måste vila mycket för att komma i fas igen.

Fick sms från bästa flickorna igår. Ett löd "Team Anna for life". Har ni hört något så vackert?

Status

2011-06-02T22:55:00.001+02:00

Gråtit i snart exakt 24 timmar. Spytt två gånger till. Städat lägenhet. köpt Aftonbladet och Red Bull. Mamma ringde och tröstade. Men magen värker. Medicinen hjälper inte. Gråter med vännerna, de som tillhör min innersta krets, de som inte dömer eller blir arga på mig. De som säger att det är okej att bryta ihop. Vill sova bort allt och bara försvinna ner i en ravin och låta ljuset finna mig.

Fy fan. Tors 2/6 kan dra.

Det där med att vakna

2011-06-02T14:24:00.001+02:00

Isen är tunn nu. Tunnare än någonsin. Jag gick igenom och nu vägrar jag gå upp. Jag är så bräcklig. Vill bli förstådd och lagad. Men jag tror aldrig jag känt mig så ensam som idag.

Gråter näsblod. Spyr slem. Är sjuk men inte tillräckligt.

Det blir bättre. Varje känsla, varje ord. Jag har varit här förut.

Om "hemma"

2011-05-31T01:01:00.003+02:00

Hade jag haft nån typ av veckospalt hade jag nog berört min hemort Torsby mer ofta än nödvändigt. Jag går igenom nån slags period nu där jag försöker förstå och omfamna min bygd, acceptera att man var uppvuxen jävligt långt borta från Backstreet Boys-konserter, festivaler och det faktum att när biofilmen kom till byn var den redan ute på DVD (ja, som de skojar om i Smala Sussie). Jag har aldrig knarkat för jag såg Anders Werme sitta med sitt gäng utanför Systemet varje dag och om det var någon man inte ville bli så var det just Anders Werme. En gång så dog han nästan. Ja, nästan. Men han överlevde och fick åka rullstol en period. Hans pundarpolare körde omkring med honom i byn och skrek och tjoade som om det vore en berg-och dalbana. I knät hade han nån starköl och så vidare. Med god vilja och en jävla fantasi kanske man skulle kalla honom för Torsbys Charlie Sheen. Fast då får man nog lägga på 20 år.

Min pojkvän tweetade en gång att ens hembygd aldrig glömmer. Det kanske är det smartaste och finaste han skrivit. För när jag kommer hem, en gång i halvåret, måste jag försvara mig. Föraktet i folks blickar och tonen i rösten.

"Hur är det i STORSTAN då?"

Man bara:

"Jo fy fan det är så jävla skönt att slippa höra på era jävla Eddie Meduza-Johnny Cash-Elvis-be-bop-a-lula-skit helg ut och helg in. Det är så jävla skönt att slippa höra falska rykten om sig själv i kön på ICA och det är jävla skönt att veta att det finns andra saker bortom kommungränsen. Så det är väl bra."

Men så tittar man på det här klippet och så smälter man lite.

En ska åååk' ôpp å ner i gata'! Dä bar' ä så!

Människor svälter, klyftorna i samhället ökar.

I Torsby vill man han tillbaka sin raggarrunda.

AAAAAW!

Att ha "klubb" i Torsby

2011-05-29T12:47:00.001+02:00

I storstäderna har man ofta klubb av typen "I sommar har jag och min koola kompis KLUBB och den heter [infoga fräsigt namn]". I Torsby hade det aldrig funkat. Tänker hur jag hade sagt till folk bara "Ja, jag har ju klubb på Faktoriet i helgen, ni kommer väl?"
De bara "Klubb?"
Jag: "Ja, jag spelar lite skivor, ni kommer dit och dansar, schysta priser i baren..."
De: ....
Jag: "Men alltså. Det är en vanlig utekväll..."
De: "Vi får se. Kolsnäs är ju öppet nu...."

HAHAHAHAHAHA! Att "ha klubb". Ett jävla storstads-hittepå.

Kiddo

2011-05-18T00:04:00.002+02:00

Okej, så här: I morgon åker jag till Kungsbacka för att hälsa på min BFF som nyss varit världens bästa och fött ett barn! Det blev en kille som inte har något namn än. Eller i morgon kanske han har, jag ska se till att komma på något fint. Tänker typ Abel, Tyko, Folke, Bernhard, Floyd eller något sånt där annorlunda. Jag känner på mig att alla kommer ha världens bästa onsdag. Kanske kommer barnet har sin bästa onsdag i livet. Hehe.

Saker jag planerar att lära den lille:

- Sjunga Vogue.

- Att man inte ska blanda rödvin, vitt vin eller rosé.

- Chips är det enda man behöver. Det enda.

- Melodifestivallördagar skall betraktas som helgdagar.

Det var mina visdomar det. Eftersom ungen nog redan är ett geni ska nog detta gå på en halvtimme eller så. Inga konstigheter.

I want lots of money!

2011-05-17T20:41:00.003+02:00

Märker så lätt när jag är ur fas. Jag tappar greppet om både tid och rum. Även pengar. Jösses som jag kan okynnesdra mitt kort för jag tänker att det ändå fylls på snart igen. Dum i huvudet är jag. Men men, jag orkar liksom inte bry mig.

Klockan blev plötsligt 20.42 och helst vill jag hetsäta pizza och dricka cola tills jag spyr men eftersom jag även fått för mig att bli skinny igen så sörplar jag mineralvatten och äter Modifast i någon slags måttlig mängd. Man bah "beroendepersonlighet, much?" Synd bara att jag inte kan bli beroende av att träna.

Mitt liv

2011-05-16T22:02:00.002+02:00

"Och du kämpar på!" säger han glatt medan jag scannar hans varor.

"Jajjemän!" svarar jag glatt och påminner honom om hans ICA-kort. Jag frågar hur Gerd har det, hur de ska tillbringa sommaren, om båten, har de renoverat klart den? Han svarar utförligt och glatt. Jag vet så mycket om honom. Han vet ingenting om mig. Jag tror inte han vet vad jag heter. Och snart lämnar jag detta arma ställe.

Efter mig lämnar jag en hög med människor som öppnat sina hjärtan och sina liv för mig. Jag tassar vidare. Och de vet fortfarande ingenting om mig. Precis som jag vill ha det.

Livet

2011-05-16T00:07:00.002+02:00

Liv. Död. Liv. Jag befinner mig i en period i livet där det är mycket som dör och mycket som föds. Det är så märkligt. En dag för nån vecka sedan kämpade min kära vän på BB och ut kom en liten kille som hon och henne man väntat så länge på. Samtidigt, i en annan ort, i en annan del av Sverige satt en annan av mina finaste pärlor och sörjde. Hennes bror har lämnat henne för alltid.

Och allt det där sköra i livet blir plötsligt så påtagligt.

Ett par dagar senare sitter jag i kassan och en av mina favoritkunder tittar på mig, skrattar och säger "Hallå där, Torsby! Hur är läget?" Ärligt svarade jag att jag var helt slut. Jobbat i sju dagar och nu önskade jag mig fint väder de där två dagarna jag skulle vara ledig. "Ordnar du det till mig?" Han skrattade härligt och sa på göteborgska "Självklart, Torsby! Jag ordnar det! Vi ses på torsdag! Ha det gött!"

När jag kommer till jobbet på torsdag så möter mig min arbetskamrat, lägger armarna kring mina axlar och berättar att kunden som lovat mig fint väder, han hade dött. Bara sådär. Han hade fått en stroke. Det var en mycket sorglig dag. Jag var överraskad över min egen sorg. Men det blir nog så, jag träffar de där människorna oftare än mina egna vänner och ja, det kommer bli väldigt tomt utan honom.

Har hamnat ur fas igen. Sömnen krånglar. Jag känner mig inte alls i form. Men om fyra veckor slutar jag på mitt jobb och jag går in i en ny fas i mitt liv. Kanske blir jag pånyttfödd?

Sveriges roligaste på 140 tecken eller en jävligt lång Follow Friday?

2011-04-14T15:37:00.004+02:00

För ett tag sedan så släppte komikern Mårten Andersson nyheten om att han skulle släppa en bok om Twitter. Den har fått namnet "Sveriges roligaste på 140 tecken" och de medverkande i boken är bland andra Soran Ismail, Jonas Gardell, Alex Schulman, Daniel Da Silva, Parisa Amiri, Mårten Andersson (ja, författaren själv!), Sigge Eklund etc. Den enda medverkande som inte är känd sedan tidigare är @Bitterfittans, de övriga har karriärer inom media eller som komiker. Alla bor även i Stockholm och Mårten känner i princip alla personligen. Det är ungefär det här som jag retat mig på. Mårten Andersson själv följde (då när debatten på Twitter var som häftigast) 65 personer. Att ens skriva en bok där han hävdar att det är just de här kända människorna som är de roligaste på Twitter är åt helvete. Twitter är ett av mina absoluta största intressen och att se denna enorma misshandel av ett socialt media gör mig ont.

Jag riktade kritik mot Andersson som gick helt i taket, han kallade mig "bitter" eftersom han trodde att jag var sur för att jag själv inte var med. Sedan tyckte han att jag skulle återkomma när jag läst boken. Well, jag följer nästan alla som är med i boken så jag har ju redan läst den. Men min kritik är inte om boken är dålig eller inte, det är hur han har valt de medverkande. Vem är han att säga att dessa är de roligaste på Twitter? Vem är han att sitta och prata om Twitter som kanal när han inte vet ett skit om det? När jag frågade varför han inte följer fler så svarade han "Jag har ett liv utanför sociala medier". Med den inställningen så ska man kanske inte skriva en bok om det.

Och visst är det lustigt att hans egna tweets är med i boken? Han är nämligen Sveriges roligaste på 140 tecken.

Mmm, så är det Mårten, precis så är det.

Jag är tjock, du är ful, jag kan banta.

2011-04-14T14:55:00.005+02:00

Tjipp!

Världens bästa cirkus är tillbaka efter några härliga dagar i Skåne och så jobb på ICA:t. Nu känner jag mig som en ny människa och är helt inspirerad och pepp på mitt nya liv. Så här: Jag har efter många om och men fått prioritera bort studierna för tillfället men hoppas kunna ta tag i dem igen så snart allt lugnat sig. Jag har idag sökt två jobb varav ett är i Skåne och det andra var en spontanansökan till en webbtidning.

Nu snurrar tvättmaskinen, jag dricker redbull, kaffe och så. Måste städa också. Solen skiner, borde sitta ute men har skrivprojekt av större slag inplanerat och måste börja med det. Tänker göra halva idag.

På måndag ska jag kolla HIF igen, de spelar mot IFK och de förlorade mot Rôva sist med 1-3 så IFK spelar med livet som insats kan jag säga.

Och så tänker jag mycket på Zandra Lundberg. Vet inte varför. Jag är sjupt fascinerad av människan och läser bloggen varje dag. Men är det inte otroligtgt fånigt det är med folk som är döpta till S-namn men som byter till Z-namn? Men okej, kolla hur kool jag är nu då: Anna-Zophia Pehrzon. Ser ut som ett jävla dansband gone wild.

Allt har ett slut

2011-04-07T10:40:00.000+02:00

Igår så gjorde jag det. Jag sa upp mig. Det var typ det bästa, jobbigaste och sorgligaste jag gjort på länge. Och när jag satt där, med chefen mitt emot så började tårarna rinna. Gud, så skämmigt! Men jag har ju verkligen tyckt om mina kollegor och de flesta kunderna har varit fina och snälla. Allt har dock ett slut och nu måste jag gå vidare med mitt liv. Vad jag ska göra är inte riktigt klart. Jag hoppas få skriva mer och jag hoppas kunna jobba som ekonomiassistent längre fram. Framförallt ska jag flytta till Malmö och bygga mig ett liv ihop med min karl. Det kommer bli väldigt fint.

Jag har två månader på mig att hitta något annat att göra i Malmö. På något sätt borde jag ha panik. Det har jag inte. Jag känner bara lättnad.

Even Steven

2011-04-05T21:39:00.000+02:00

Jag var lite nervig idag för att jag varit sjuk i två dagar. Tänkte på alla sköna pengar som jag förlorat osv. Men så visade det sig att halva personalstyrkan varit sjuk så jag får jobba sex extratimmar i morgon. Lustigt hur det kan bli sådär.

Nu dör jag

2011-04-05T18:45:00.002+02:00

När jag vaknade idag så trodde jag att jag skulle dö. På allvar. Men så tog jag tag i mig. Städade, tvättade, handlade blommor och planterade i blomlådan. Det blev fint. Så fick jag mail om att en byline vore bra. Jag har ingen och har ni tvingat Julia att ta bilder på mig som jag kan skicka in. Fy satan.

Ska även försöka äta mat idag och i morgon måste jag jobba. På ricko, jag måste. Sedan på torsdag så lämnar jag Gbg för Skåne. Jag ska umgås med min Max, fira en 30-åring, kolla på HIF, spela Planet 51 och plugga.

Det var väl detta om detta.

Uppdatering från sjukdomens näste

2011-04-04T17:21:00.003+02:00

Är fortfarande sjuk, sämre än igår. Blir yr av att stå upp längre stunder och har varit liggandes hela dagen. Hoppas kunna jobba på onsdag i alla fall.

Förresten så är det så kul att mitt inlägg, där jag frågar "har ni läst Faktum?" har noll kommentarer. Snart kommer min blogg att bli skämtad om på lite fränare bloggar.

Speaking of Aftonbladet - nyligen så fick Tomas Lingman, Eric Saades manager, ett telefonsamtal från en av Aftonbladet journalister. Journalisten hade nämligen fått ett "hett tips" om att Danny skulle köra och dansa bakom Eric i ESC och ville få en bekräftelse. Problemet var att det där heta tipset var en artikel som Poplight publicerade i fredags - på första april.

Så. Jävla. Ägd.

Du

2011-04-04T01:49:00.002+02:00

Even when I was flat broke you made me feel like a million bucks

I was made for you

You give me fever

2011-04-04T00:07:00.002+02:00

Denna bild har inget med texten att göra...

Nu är jag sjuk. Tänkte lite på det idag när jag låg och kämpade mellan feberfrossan, huvudvärken & halsontet - kroppens sätt att "säga ifrån". Har inte haft en jobb-eller pluggfri dag på väldigt länge. Inte ens idag när jag sjukanmälde mig från butiksjobbet så kunde jag hålla fingrarna borta. Skrev om en recension som jag inte var nöjd med eftersom jag har lämning i morgon. Men nu tror jag det blev bra till slut. Har brainstormat lite med syrran också kring en lite större grej som förhoppningsvis kommer i senare nummer.

Annars har jag mest varit sjukt äcklig, svettig och tragisk. Har legat i sängen och lyssnat på HIFs allsvenska premiär (vi vann!), kollat på Eclipse (töntfilm och Robert Pattinson blir bara fulare och fulare), blivit fascinerad av Fenomen och tänkt på att om en vecka kommer jag få se min stol på Olympia - Varjastolen.

Nu ska jag försöka få en sammanhängande nattsömn. Fick inget i natt om man säger så...

Jag & Ankie

2011-04-01T10:55:00.000+02:00

Tömde min kamera häromdagen. Hittade denna bild. Sjuåringen i mig dog av förtjusning. Fint ögonblick.

Nu lyssnar vi på hennes bästa låt.

För övrigt så bitchslappas det för lite i videos nuförti'n.

Men HEJ!

2011-03-31T23:36:00.003+02:00

Börjar sakta men säkert bli människa. Hitta fokus efter en lång jävla månad som innehöll sjukt mycket jobb med både Melodifestivalen och vanliga. Skolan som blev bortprioriterat i ett hav av måsten. Folk sa upp sig och vi fick jobba dubbla pass för att täcka - det gör jag i och för sig fortfarande. Men nu. Nu är jag hemma i mig själv igen. Jag har precis betalat mycket pengar för ett årskort på HIF. Jag har nu en egen stol på Olympia, min Varjastol. Där ska jag klappa och heja och skrika och vråla och oja mig. Har redan bokat biljett till Skåne till hemmapremiären. Oh, happy day!

I morgon är jag ledig. Jag tänker snappuccino med Aram och lite krönikeskrivning på kvällen. Har fortfarande inte läst Faktum men i morgon ska jag köpa tidningen och se om jag kan stå för vad jag skrev. Sånt kan man ju liksom inte veta. Har ni läst?

HUR fin är min mössa?

Nya Faktum ute idag!

2011-03-30T14:53:00.001+02:00

Hej alla fina!

Idag kom nya Faktum ut och sedan en tid tillbaka är jag en del av kulturredaktionen. Detta känns såklart otroligt roligt och spännande! I det här numret har jag recenserat tre skivor och jag hoppas ni kommer tycka om mina små rader som jag knåpat ihop. Framöver kommer ni läsa mer av mig i Faktum. Bland annat en krönika och ännu fler recensioner. Seså! Spring och köp!

Den där Blanco

2011-03-28T21:49:00.002+02:00

Jag är lite kluvet inställd till Quetzala Blanco. Minns förr när jag ÄLSKADE henne. Hennes recensioner i Expressen var fan ta mig helt fantastiska. Men sen...eh, jag vet inte. Någonstans började det spåra. Läser hennes blogg regelbundet och blir alldeles fascinerad av hennes pro-ana-propagerande, hennes sjuka rädsla för finnar, hatkärleken till droger osv. Men det här inlägget...det gjorde ont i hjärtat att läsa. Speciellt detta:

Hett tips: jaga inte efter gamla skärvor och försök inte ta tillbaka sådant du har förlorat. Då inser man plötsligt att hela livet har gått bara för att man ville ”ta tillbaka något han tog” eller ”få upprättelse”. Glöm det. Det går aldrig att FÅ upprättelse. Man måste TA den. Och det kan bli dyrt.

Kände igen mig så sjukt mycket.
Sen grät jag lite men det berodde nog mest på att jag var trött.

Bra koll!

2011-03-28T19:47:00.002+02:00

Okej, vad i helvete?!

Chefen ringer. Övervägde att inte svara. Svarade.

Chefen: "Hur är läget?"
Jag: "Rätt trött."
Chefen: "Festat eller?"
Jag (smått chockad): "Eh. Jag jobbade 10-21 i lördags. Började kl 8 igår - och då blev det dessutom sommartid. Så nej, jag har inte festat. Har haft lite annat att göra".
Chefen: "Ah, just det. Vill du jobba i morgon?"
Jag: "Nej".

I morgon ska jag göra cellprov och jag har inte gjort det sedan 2006, typ så jag tror det är dags igen. Man vill ju ändå se så allt står rätt till osv. Status: Går hellre till gyn än att jobba. Prima skinka.

Fast idag skrev jag mina recensioner och nu har jag bara en krönika kvar innan lämning så allt känns ändå rätt ok. Jag tycker om när jag tar mig samman. Det känns väldigt fint i kropp & själ.

Serenity now

2011-03-23T21:16:00.003+01:00

När jag kommer till jobbet så stänger jag av. Om jag skulle börja tänka när jag arbetar skulle jag bli sjuk(are) i huvudet. Jag vet hur det kommer gå, jag vet att Tobbe kommer köpa ungefär fyra folköl (de där silverburkarna, Millennium). Sedan köper han bacon & ost & pasta. Självklart av märket Euroshopper. Fint ska det vara.

Gert, ja han har ältat om att han beställt en säsong av Svensson, Svensson från Aftonbladet. De har någon slags samlargrej och Gert hade, av någon konstig anledning (han köper två ex av alla kvällstidningar) MISSAT säsong två. Ve och fasa. Så han beställde den "för det kunde man tydligen och det tyckte jag var himla käckt". Problemet var att Aftonbladet skickat säsong fyra till honom "och den har jag ju redan så den vill jag inte ha, och fel, ja det kan ju alla göra". Så resonerade han, lille Gert. Men Aftonbladet skickade fel - igen. Då blev Gert sur. "Jag ville ju ha säsong TVÅ!". Aftonbladet lyckades efter det skicka fel säsong två gånger till. Där satt han, Gert, med fyra säsonger av säsong fyra av Svensson, Svensson. Men det hade han ingen lust med så de skickade han ju tillbaka. Och ja, där är vi nu. Som han tjatar om det här. Jag vill skjuta mig varje gång han drar upp den här historien. Jag vill skrika: MEN FATTAR DU ATT FOLK HAR DÖTT I JAPAN PGA EN TSUNAMI KAN DU FÖR I HELVETE HÅLLA KÄFT OM DIN DVD-JÄVEL! Gör det såklart inte.

Min favorit är Gerd, en gammal dam med vinröd basker, stora glasögon med lätt blingade bågar och går ingenstans utan sin rollator. Hon har fina örhängen och sminkar sig lite och är mycket bestämd men alltid trevlig, alltid artig och rolig utan att riktigt veta om det.

Gerd tycker mycket om Dafgårds frysta rätter. Biff Mozarella är favoriten;"Den äter jag tre gånger i veckan". Men en dag skulle Gerd vara lite wild and crazy. Hon bestämde sig för att testa något nytt från Dafgårds och valet föll på Hannas Fiskgryta. Dagen efter kom hon tillbaka, den där Hannas Fiskgryta var tydligen inget vidare. "Det måste ha varit något fel på den. Jag värmde den i en minut men den var ju helt genomfrusen! Jag var tvungen att slänga den". Stackars Gerd hade sett fel på en portion och tyckte det stod en minut. Så hon hade såklart värmt den i en minut och trott att fiskgrytan skulle vara klar och ready to eat. Men icke. Så istället för att värma på den ytterligare några minuter så slängde hon den.
Så kan man också göra.

Så går en dag från mitt liv och kommer aldrig åter.

Får man skriva att man är less?

2011-03-22T15:07:00.000+01:00

Igår gick allt så bra. Jag bokförde och älskade det. Satt vid köksbordet och pillade, lade pusslet och enligt facit hade jag rätt. Det var så länge sedan jag kände mig nöjd att jag hade glömt bort känslan.

Idag sitter jag och pillar igen. Det blir inte rätt. Jag vet varför. Jag ska nämligen jobba kvällspasset idag. Har så svårt att finna fokus när jag vet att det är jobb på gång. Mina axlar värker lite. Känner mig så less på att åka ut dit och vara trevlig mot folk jag inte känner.

Just nu skulle jag hellre sitta här och pilla med bokföringen medan jag lyssnar på skivorna som jag ska recensera. Varför kan jag inte få göra det? Får jag säga att jag tröttnat? Snälla? Bara idag.

Dubbel bokföring - känn dig ÄGD!

2011-03-21T18:39:00.003+01:00

Eftersom jag legat efter så sanslöst mycket med min lilla kurs i redovisning var idag en sån dag som jag tog den berömda tjuren vid hornen och pluggade. Och just nu känns det som att jag har en superkraft. Den kallas Dubbel bokföring. Jag glider mellan de olika kontona som den Superwoman jag är, skriver in rätt i Debet och rätt i Kredit. Allt jämnar ut sig och jag gör en spontan Brolinsnurr i lägenheten för att hylla mig själv och den insats jag i detta nu gör för...svensk ekonomi (?). Har även druckit en mängd Bjullekaffe, handlat på mig lite LCHF-kost eftersom jag har fuckat upp min dygnsrytm. Ja, det beror på att jag har carb-partat i veckor. Mådde faktiskt väldigt bra i kroppen när jag körde LCHF.

Snart kommer min Vanja Vanilj hit och vi ska väl skvallra och bete oss. Sånt som vi gör bäst.

"I don't mean to be rude..."

2011-03-17T00:17:00.004+01:00

URSÄKTA men vad tror Enrique Igelsias att han håller på med? Sjunga sådär om fuckin' för att få uppmärksamhet? Sjukt billigt knep. Men vad hjälper det när jag i köket står och åmar mig, fiskjuckar och övar på raka armar till låtjäveln? Jag är hopplöst lättköpt.
Det är ju så att man skäms lite.

Ge pöjken en semla!

2011-03-16T21:27:00.003+01:00

Jag antar att ni hört om fritiset på Gotland som "firade! semmeldagen & kvinnodagen genom att ge alla flickor en semla. Pojkarna fick knäckebröd. Alltså, hur dum i huvudet får man bli? Jag fattar grejen, verkligen. Men hade min son kommit hem och berättat för mig att tjejerna fått semla och killarna fått knäckebröd hade jag gått i taket. För det är ju någonstans skevt att bemöta alla orättvisor i världen med en annan orättvisa - hur liten än en semla och ett knäckebröd nu än är värt.

Men riktig skrattfest blir det egentligen inte förrän jag hittar den här krönikan i DN. Min bästa del:

Man kan till exempel säga ”Ja, just i dag fick bara flickorna semlor. Det är ett sätt att visa att kvinnor i hela världen varje dag utsätts för fruktansvärda orättvisor. De får sämre utbildning, om ens någon, de förhindras att jobba, de gifts bort mot sin vilja, de misshandlas av sina män och de mördas av sina släktingar för att de älskar fel person. Vad tror du att vi alla tillsammans kan göra åt den saken?”

Precis så. Hade jag haft en sexåring hemma hade han säkert köpt det rakt av. Vi hade avslutat hela vårt samtal med att sjunga "We shall overcome". Det är lika realistiskt att han kan den låten som det är för honom att förstå orättvisorna mellan könen i världen. För honom är fritis hela världen. Och det är där han har blivit orättvist behandlad.

Det jag blir mest irriterad över är just det här med "den förtryckta kvinnan". Feminism för mig är inte att "straffa" männen för att de har haft det så jävla gött i hundratals år. Feminism för mig är jämställdhet mellan könen - att både killar och tjejer ska ha det jävligt gött. Och då firar man för i helvete inte kvinnodagen med att låta barn se att det visst är skillnad mellan könen - just genom en liten semla och ett knäckebröd. Skärp er.

Det är aldrig för sent!

2011-03-15T22:52:00.003+01:00

Nu. Nu. Nu. Dags att börja blogga igen. Jag tänker det så fort jag går in på den här adressen men så glömmer jag liksom av det. Men jag vill väldigt gärna att bloggandet ska komma in i mitt liv igen.

Så. Sedan sist har jag varit på Mellofinal i Globen. Eric Saade vann och jag blev så glad att jag grät. SANT! Sedan intervjuade jag The Moniker, Swingfly & Linda Bengtzing. Sedan gick jag på efterfest. Jag hade tråkigt ett tag men sedan ordnade det upp sig. Kom hem 06.15 - åkte till Gbg 14.00. Jorå.

Trots att jag varit lite osugen på hela grejen i år så vill jag gärna åka till Tyskland. Att uppleva en ESC vore en fantastisk dröm. Men. Jag skriver för en sajt med mycket begränsade ekonomiska resurser så det är inte riktigt aktuellt. Så är det med det. Plus att jag smärtsamt fått inse att jag nog inte är så bra på detta med nyhetsjournalistik. De här kortisarna på tre minuter som man får med artisterna är jag faktiskt inte alls bra på. Inte alls. Jag känner mig som ett mähä när jag ställer struntfrågor som "Hur skulle du sammanfatta din Melodifestival?". Jag spyr lite på mig själv när jag hör mig. Och i en annan del av världen dör folk i en brinnande tsunami.

Oavsett vad så ska jag sluta schlagra mig för ett tag och ägna mig åt detta:
- ICA
- Redovisning/bokföring/företagsekonomi
- Skriva om skivor och vad jag tycker om dem
- Leta uppdragsgivare
- Återfå mitt sociala liv

Hörs i morgon!

Somehow I can't breakaway

2011-03-04T01:14:00.001+01:00

På lördag är det Andra Chansen och det är typ överjävligt många bra låtar. Jag kan inte ens bestämma mig för vem jag ska rösta på. Men här ska ni få höra på en alldeles ljuvlig version av Loreens "My heart is refusing me". Så. Jävla. Fin.

I never thought that you could be this reckless
I can't believe you're doing this to me
Strip me down
I'm naked now

Låtsasvärlden

2011-03-02T23:14:00.003+01:00

Jag har ett blåmärke på tån. Det var Rickard Olsson som trampade på mig när han dansade sådär vilt som man egentligen bara gör på schlagerefterfester. Den här veckan vilar jag. Sundsvall lockar inte alls. Fortfarande trött. Fortfarande less. Bortskämt av mig va? Att vara lite sliten av två ynka veckors schlagrande. Men www sover aldrig. Inga publiceringsluckor får ske. Rubrikerna är viktiga. Fick du med alla viktiga nyckelord? Alla ska läsa, alla ska klicka, klick klick klick. Vem vinner? Vilken är din favorit? Är det här på riktigt? Sitter vi alla som får i en hage och klappar i takt till musik som aldrig skulle nå våra öron annars? Vad håller vi på med? Hur kan det här vara min verklighet i sex veckor?

Men det är det.
Och ibland är det så underbart härligt.
Men ibland så vill jag bara att det här ska vara över så jag kan återgå till att blippa EAN-koder på ICA. Som jag kommer sakna glittret. Men allra mest Dig. Och Dig. Och Dig. Och Dig.

Mina finaste flickor. Elin på Nyheter24 och Mirja, redaktör och allmänt bäst.

Att sova bort ett helt liv

2011-02-28T22:47:00.003+01:00

Den här tröttheten. Efter en schlagervecka sover jag hela tiden. Sedan gråter jag. Allt är är huller om buller och jag ska hitta fokus i vardagen igen. Jag hittar det inte. På knä i sovrummet som är hans och lite mitt, rafsar jag ihop den lilla svarta klänningen som dansade till Jenny Silver i lördags. Mitt hår har knappt blivit borstat på två dagar. Jag gråter lite till. Samlar ihop det som är mitt liv i resväskan. Tågbiljetten bokades om. Att åka hem går inte, inte riktigt än. Måste hitta fokus. Måste skaffa mig rutiner igen. Eller i alla fall i en vecka till. Sedan är det dags för Globenfinalen. Jag får ångest. Lönen har kommit och jag hatar att jag bara jobbar deltid. Det är ett sabla pusslande. Men det måste gå. Kämpa, Anna. Du måste kämpa.

Han säger att jag ska ta mig samman, att jag ska skriva färdigt mina texter och att det är dags nu. Han lagar mat till mig. Jag har inte ätit lagad mat sedan i lördags. Då stod jag upp och försökte äta av buffén, ursinning på Live Nation som, trots att vi anmält oss, inte fick något att dricka till maten. "Drinkbiljetterna är slut" sa mannen i insläppet och så var det med det. Han var extremt otrevlig mot mig och jag höll på att få ett utbrott. Men den här gången fick vi i alla fall hänga av oss jackorna i garderoben. I Göteborg så var garderoben full när vi kom och några av mina kollegor fick slänga av sig sina jackor i foajén och hoppas på att ingen tar dem.

Nu sitter jag i sängen som snart är vår. Vi ska se på film. Jag ska ligga med huvudet i hans knä och sörpla cola. Sedan kommer jag somna och sova sova sova. För jag är så trött. Så himla trött.

(ni kan läsa en arg krönika här)

Taste me, drink my soul

2011-02-22T23:11:00.003+01:00

Idag har jag lyssnat på skivor skrivit någon slags recension. Har två kvar och en vecka till deadline. Jorå. Det kommer gå det här. Men hur trovärdig är jag egentligen när jag lyssnar på Pretty Reckless och önskar mig en spelning med dem typ igår?

Jag började skriva en bok en gång

2011-02-22T12:41:00.000+01:00

För länge sedan började skriva en lite bok. Jag var seriös. Skrev synopsis. Arbetade med karaktärerna. Lekte med dem. Hade djupa diskussioner med dem. Men så mycket mer än det blev det liksom aldrig. Det kom ett liv emellan. Men jag kan bjuda på ett kapitel som jag hittade på min gamla blogg. Läs gärna.

Hon har ett sätt att le som bara jag förstår

Vi sitter på det vanliga fiket. Där vi alltid träffas. Minst en gång i veckan sitter vi i timmar och pratar om livet. Trots att vi snart känt varandra i tio år så slutar hon aldrig fascinera mig. Hennes långa, blonda, tjocka hår som hon fuskat fram med hjälp av extensions. Det tjocka lagret av foundation som aldrig riktigt lyckas dölja fräknarna på kinderna. De rikligt målade ögonfransarna. Och de röda naglarna. Hon har två nyanser av rött. Ett lite ljusare. Det är hennes gladlack påstår hon. Det lacket hon använder när hon mår som allra bäst. Så har hon ett lite mörkare. Det använder hon när hon mår lite sämre. De allra sämsta dagarna har hon ett svart lack. Det var längesen jag såg svarta naglar nu. Däremot är det ofta som jag ser de röda naglarna bli mer och mer fläckiga. Som om hon vissa dagar har gett upp.

Jag försöker läsa av hennes humör när vi ses. Men det är svårt. Hon är så oförutsägbar. Så olik mig på alla vis. Jag är alltid lite lugnare, lite tråkigare medan hon alltid har en bisarr historia att berätta. I vissa stunder undrar jag om hon har livlig fantasi eller om hennes liv är som ett besök på Liseberg. Skräck och glädje. Lustigheter och sockervadd. Kamper och kaniner.

Det finns dagar då hon sitter med axlarna uppdragna och händerna kupade runt kaffekoppen med randiga kinder. Hon skäms inte för att sitta och gråta offentligt. Hon påstår att folk gråter alldeles för sällan utomhus och att man ska gråta när man vill, lite hur som helst. När hon först började med vanan att gråta lite varstans, skämdes jag. Tänkte ofta på vad folk som såg oss, tänkte. Det gick över och nu har jag slutat vara orolig för att hon ska gråta. Istället avundas jag henne. Att hon har en kontakt med sina känslor som få människor har. Att alltid göra det hon känner i alla lägen.

En dag i taget

2011-02-22T01:36:00.003+01:00

Kan du förlåta mig? Jag sköter mig inte. Texterna som jag vill blöda ur mig fastnar i mina fingertoppar. Finns du kvar ändå? En stund till. Jag ska bara klia lite till.

Snart är jag färdig.

Jag har varit här förut

2011-02-17T13:17:00.002+01:00

Tänk så det kan bli. Livet. Jag trodde jag skulle ha massor med tid den här våren men tji fick jag! Har jobbat mer och oftare än vanligt plus att jag har MF och så var det ju skolan då...Har verkligen inte pluggat alls de senaste veckorna eftersom det varit så mycket annat stök. Idag är min första lediga dag sedan i söndags (då jag låg i sängen hela dagen pga. psykisk och fysisk utmattning, lider fortfarande av sviterna efter MF-helgen) och då tänkte jag ta tag i pluggandet. Men det blir liksom inte så. Max kommer i eftermiddag och jag måste städa innan dess. Tvätta lite.

Jag ville säkert berätta någonting jätteviktigt med det här inlägget. Har svårt att förstå vad just nu.

I'm still Jenny from the Bronx

2011-02-16T22:15:00.002+01:00

En musikvideo som jag ofta tänker på är "Jenny from the block" med Jennifer Lopez. Den är så hysterisk rolig på så många sätt. Oj oj oj. Den är så rolig. Till exempel:

Hela videon inleds med att Jenny from the block sitter i trosor och tröja (!) i sin soffa. Det klipps mellan häng med vänner till att hon liksom bara ligger där i soffan (i tröja och trosor) och bara ÄR Jenny from the block. Sedan pussas hon med Ben Affleck. Allt är väldigt Big Brother-likt. Det ska kännas att Jenny from the block är numera övervakad. Jenny from the block är en KÄNDIS. Men hey! Everybody's got to make a living!

Sedan börjas det. Jenny from the block står på ett torg och drar upp sin tröja, visar platta magen och är helt sådär skönt "baggy" som man är om man är "from the Bronx". Hon ligger och visar röv på sin yacht med Ben Affleck (det var väl ungefär här som Matt Damon blev lyckad och han ett trailertrash) som vid ett tillfälle kysser Jennys röv. Sedan klipps det till den här tröj/trossekvensen där det verkar som att Jenny from the block, helt ensam, står och sjunger och dansar till sin egen låt - i en iPod. VEM FAN GÖR SÅ?! I tröja? Och trosor? Men HEY! Everybody's got to make a living!

Men Jenny from the block, hon är down to earth. Det sjunger hon medan hon står i päls och, åter, trosor. Och ryktena, ja dem skrattar hon åt *fniss fniss* Om ni undrar om vi får se mer av Jennys mage så är svaret JA! Runt 2.30 in i låten kommer det ett sånt där asjobbigt J.Lo-parti som BARA är med i videon och inte i låten. Hon sjunger och visar mage och dansar medan alla paparazzis hänger utanför och smygfotar Jenny from the block. Sedan åker vindmaskinen fram. Så står hon där, i päls och motvind, Jenny from the block och sjunger.
Hela videon avslutas med att hon visar pixlade tuttar, och förvånat tittar ut genom fönstret. Men hey! Everybody's got to make a living!

Baby, you're so fine. Baby, you're my Valentine.

2011-02-14T21:23:00.004+01:00

Det är Alla Hjärtans Dag i dag. Min Max och jag, vi gör inget särskilt alls. Han är hemma i sin stad och jag är hemma i min. Men det gör inte så mycket. Vi skulle ändå inte ha gjort något överdådigt.

Jag hade kanske spelat Planet 51 på PS3? Max hade nog lagat kött och bea till mig. Jag hade tjatat till mig lite cola, trots att det bara är måndag och jag har slutat med kolhydrater. Max hade varit emot det men sedan hade han gett med sig. "Ja, vi kan väl unna oss det", så hade han sagt. Sedan hade vi sett en film som vi redan sett - jag hade nog valt Forrest Gump. Efter det hade vi nog kollat på några avsnitt av The Office. Mina tassar hade förmodligen blivit kalla, det drar så fasligt kallt i hans lägenhet, och då hade Max klappat mig på huvudet och sagt: "Ny fryser hon, min lilla Varj. Jag ska hämta täcket". Sedan hade jag legat med huvudet på hans knä och skrattat åt The Office tills John Blund hade hälsat på.

Absolut inget särskilt alls.

Schlagerlivet

2011-02-12T10:55:00.000+01:00

Jag bloggar inte så duktigt nu. Det är schlagerjobb varvat med sena nätter. Dessutom har jag varit tvungen att byta minipiller då de jag åt förut var slut (!) hos tillverkarna. Fick då andra utskrivna men efter fyra dagars konstant lipande så fick det vara bra. Det här med hormoner är inte så kul alla dagar.

Under veckan har jag pratat med Christian Walz & The Moniker. Men framförallt har jag intervjuat Christer Björkman. Älskar den mannen!

Om ni vill läsa en krönika jag skrivit så klicka! http://poplight.zitiz.se/artikel/kroenika-tacosvennarna-kommer-roesta-pa-sanna-nielsen

Igår festade jag på Bee med MF-klubben och Schlagerprofilerna. Hamnade på mysig efterfest hemma hos Ken där jag drack lite vin och sen pratade vi om schlager. Kom hem kl 5 i morse. Nu ska jag snart upp och jobba igen. Ikväll avgörs det!!! Gaah! Hörs!

Bästa bloggarna!

2011-02-07T14:27:00.003+01:00

Om man tycker att jag är en värdelös schlagerbloggare (vilket jag ju är eftersom jag uppdaterar varannan dag) så finns det lyckligtvis fler som tycker att detta spektakel är underbart - och som gör det mycket bättre.

Tobbe Ek - Schlagerbloggarnas schlagerbloggare. På min första blogg, Rymdkatten, så hyllade jag honom hämningslöst och var ständig etta på min "Innelista" som jag körde då. Well, i alla fall under Melodifestivalen och ESC. Nåja, han är fortfarande my number one och bloggar som en stolle under sex veckor.

Schlagerprofilerna - Två schlagernördar med härligt vassa pennor. Vi har nästan alltid samma smak och sånt måste jag ju gilla. Dessutom är jag big fan av deras eftersnack som de bjuder på efter sändningen. Måste verkligen ses.

Hanna Fahl - Hanna var tidigare programledare för P3 Populär men jobbar nu på DN Kultur och denna vecka har hennes blogg seglat upp som en raket och bosatt sig i mitt hjärta. Hennes observationer på Melodifestivalen och dess journalistik är alldeles underbar och pinsamt träffsäker. Ska verkligen följas under hela turnén!

Men idag vilar vi. För om bara tre dagar kommer cirkusen till Gbgregn. Sista året som jag bevakar Melodifestivalen har börjat. Ska försöka njuta så mycket och länge som möjligt!

Gött är det

2011-02-06T23:39:00.001+01:00

Nu är jag klar med min allra första tenta i Grundläggande Redovisning. Jag hoppas jag satte den!

Ont i hjärtat

2011-02-06T13:50:00.003+01:00

Aj. Mitt hjärta. Det gjorde så förfärligt ont att se Melodifestivalen igår. Alla underbara låtar fullkomligt dränktes i det värdelösa manuset som stackars Rickard Olsson och Marie Serneholt tampades med. Och sketcherna! Herregud, sketcherna! Vem i helvete är det som lurat i Per Andersson att han är rolig? Framförallt, varför tycker SVT att han är kul? Usch, jag fick ont i både ögon och öron när han och Häxan Surtrant (Katrin Sundberg) hade sina utdragna förhörssketcher. Jag saknar Edward af Silléns smarta och bitska manusarbete som fan. Så himla synd att han inte är med i år. Hoppas även att Peter Stormare fick gött med pengar för att döda sin karriär på det sättet. Eller dog den samtidigt som han började göra reklam för öl? Fan vet.

En som förvånade mig igår var Marie Serneholt som jag på förhand dömde ut men det visade sig att jag hade fel, hon var väldigt duktig. Särskilt eftersom hon fick den väldigt otacksamma uppgiften att ropa upp fel namn. Det var ju verkligen inte hennes fel utan det var hela den sjabbliga SVT-produktionen som verkade ha cirka sämsta dagen EVER. All heder till Marie som även bjöd på den oförglömliga repliken "Vad hände där?!". Spontant uttryckt efter att Swingfly tagit sig final, Le Kids tråkiga uttåg och SVT-sjabblet.

Det tråkigaste är ändå det som jag skrev om tidigare - att låtarna som var så jävla bra, glömdes helt bort i allt det dåliga. Alla låtar som gick vidare var faktiskt bra trots att jag gärna hade sett Le Kids konfettisprutande rattmuffins fler gånger i tävlingen.

Till final gick alltså: Danny & Swingfly
Andra Chansen: Jenny Silver & Pernilla Andersson.

Nästa vecka hoppar jag på turnén. Då är vi hemma i Gbg och jag längtar mycket efter att få skåla och busa med vackraste Elin. Och dansa med Mirja. Och nörda loss med Melodifestivalklubben. Deltävlingen? Rekord i döda karriärer.