Gud hjälpe

Det här året har inletts sådär. Man kan säga att jag legat halvdäckad i en mystisk sjukdom som inneburit yrsel, ont i varjskallen, halsont & den största blåsan i munnen jag haft. Kan inte äta fast föda, bara soppa. Ligger mest och surfar. Har läst mycket om fallet med den kidnappade 25-åringen och vet så mycket om de misstänkta gärningsmännen & offret att jag borde skämmas. Älskar brott & mysterier.

Sedan visade det sig att Holgerinho, min favorit i HIF, inte kommer förlänga. Jag grät typ lite för jag hade tänkt köpa matchtröja och allt under året. Kul grej att en kompis hade träffat Holger på guldfesten och hälsat från mig. Han bara "hon igen? Är hon här?" är väl den enda som tycker Holgerinho är bra och är hans enda fan. Jaja. Nu ska han spela i New York Red Bulls med Thierry Henry som lagkamrat och Hasse Bakke som tränare. Kul ändå!

Igår var jag ledsen och nedstämd. Funderar ofta på att radera mina konton från Fejan & Twitter eftersom jag får sån ångest av att läsa vad andra människor gör. Jag jämför mig med vad dom har och inser snart att jag inte är den person jag önskar att jag varit. Åren går och jag har fortfarande den här förbannelsen som jag måste leva med hela livet. Det gör mig så uppgiven. Varför kunde inte jag bara få vara som alla andra? Varför var just jag tvungen att få den här skiten?

Men så vaknar jag dagen därpå. Dricker kaffe. Och dagen går.
Mitt liv blev det här. Det kunde varit mycket värre.

Bild: Jag vid ett annat tillfälle.